nor to see

.jag 2011-03-03 18:23 (3 kommentarer)
men ja, det känns väl lite bättre nu. igår kändes allt så nattsvart och meningslöst och när vi skulle fortsätta vår diskussion så spårade den ur till ett världskrig, för att vi båda är trötta och stötta och sårade och säger saker vi egentligen inte menar. men jag vet inte, jag tycker ändå att vissa saker säger man bara inte. men alla har uppenbarligen inte samma spärrar.

och jag sjönk djupt, djupare än på länge. och det var så jävla frestande att bara stanna där. för om jag blir sårad så är det fan så mycket enklare att bara stöta bort folk som sårar, dom kan dra åt helvete, jag behöver väl inte dom.

men så orkade jag ändå försöka tänka lite till. försökte tänka att han gör så där för att han kanske är där jag har varit förut, jag försökte tänka att han kanske säger sådär taskiga saker för att när man i såna lägen så helt enkelt måste man (bildligt) slå hårt och snabbt för att överhuvudtaget ha en chans att nå sin motståndare. nu menar jag inte att han är underlägsen mig. men när jag blir upprörd så blir jag så osannolikt verbal. jag hittar alla ord och invändningar och argument som finns i hela världen, och jag minns dessutom exakt allt som sagts och gjorts i evigheter efteråt, och jag fullkomligt manglar den jag är arg på med detta. och särskilt hänsynsfull är jag väl inte heller i stridens hetta.

men fy FAN vad det tog emot säger jag bara. att gå ner till den som sårat en och helt stillsamt säga "men snälla, kan vi inte sluta bråka"? när jag tio minuter tidigare hade legat på golvet i badrummet och gråtskrikit och hyperventilerat och velat skära sönder huden och inte tyckt att det var någon jävla mening med någonting.

och fy FAN vad det är svårt att hitta den där balansen, att analysera vad som beror på mig och vad som är hans fel. för ingen av oss vill ju erkänna sina brister. eller jag väl erkänna mina ibland, och han sina ibland. men det är ju sällan det synkar. och då blir det ju klart att allt känns som anklagelser och man går i försvarsställning redan innan första meningen klingat ut. och vi är kanske lite för lika där, starka utåt men ganska sårbara innerst inne.

fast kanske har jag kommit en bit på väg. för igår kunde jag ju uppenbarligen samla ihop mig och hissa vit flagg. och det har aldrig hänt förut, inte när jag har varit så jävla långt nere på botten. fastän det kändes på något vis ändå så jävla fel, herregud, nån stolthet har man väl ändå, och när jag är sårad så gör jag mig oftast hård och kall som is istället, och det kan ta dagar att hacka sig fram ur det där. vanligtvis.

men det blev till något slags vapenstillestånd och vi somnade någorlunda sams åtminstone.


jag är fortfarande inte helt tillbaka. om jag låter bli att tänka för mycket så känns det väl nästan okej. men det ligger äckliga maskar och krälar långsamt omkring där under orden, och när jag vänder och vrider på det som sagts så skrapar ångesten mot pannbenet. jag hoppas det går över.

men på jobbet känns det som det börjar lossna lite lite lite med affärssystemet. små bitar som kanske inte har fallit på plats, men som åtminstone håller sig inom räckhåll.
i vårt gamla system kunde jag skriva ut produktionsrapporter. eftersom de styr rätt mycket av mitt arbete ville jag självklart kunna göra det i det nya systemet också, men se det lät sig inte göras sådär lättvindigt. eller åtminstone inte med den informationen som jag ville ha fram. när det gällde ekonomiska transaktioner fanns det inga begränsningar på hur mycket data systemet kunde skriva ut, men mina bitar var i princip OMÖJLIGT. informationen finns i systemet, men det går inte att få fram den sammanställd som jag vill ha den och det känns så otroligt ineffektivt och oöverskådligt att sitta och klicka sig fram mellan tillverkningsordrar och råvaruregister och fan och hans mormor. för att få det som i det gamla systemet så skulle man i så fall göra en anpassning av systemet, som i såna fall skulle kosta en massa pengar. och eftersom det jag jobbar med så uppenbart inte har någon status i det här projektet så lär ju ingen vilja öppna plånboken för att jag ska få det lite enklare att hitta den information som jag vill ha.
och att få det på papper var fan stört OMÖJLIGT. man kan skriva ut rapporter, men det är förinställt vilka parametrar som kommer med, och det är ju bara ekonomiska transaktioner som inte har ett dyft med mitt jobb att göra. så kan man skapa egna utskriftsrapporter, men det är så otroligt begränsat, väljer man en parameter så kan man inte samtidigt visa en annan, som för mig är ytterst relevant, på en och samma utskrift.
och när vi har revision, vilket vi har rätt ofta, och det kommer revisorer från länder i östra europa, vilket det gör rätt ofta, så är min erfarenhet att dom skiter fullständigt i om man har en flashig IT-miljö, de vill hellre se pärmar och pappersrapporter och dokument med en massa text och stämplar. visst, allt som krävs finns ju i affärssystemet, men det går fan inte att se det i en och samma bild, så jävla frustrerande att man kan bli tokig för mindre.

MEN! för ett tag sedan så snackade jag med en av teknikerna som jobbar med integrationen mellan affärssystemet och processdatorerna, och jag beklagade mig lite över detta skitsystem där man inte ens kan få vettiga produktionsrapporter längre. och så visade det sig att den information som jag behövde och som alla sagt var OMÖJLIGT att få fram i det nya affärssystemet, det gick att hämta direkt från processdatorn och näst intill på nolltid hade han fixat ihop nästan allt det jag behövde, och när jag beundrat detta ofattbara så kom jag på lite fler önskemål och det gick att fixa på typ tjugo minuter. det är faktiskt som en dröm. det enda kruxet är att jag inte kan sitta på mitt kontor och hämta informationen eftersom processdatorn inte är ansluten till det nätverket, så jag får gå ut i fabriken och göra utskrifter, men herregud, det känns verkligen inte som ett problem i förhållande till hur mycket bekymmer och ont i magen jag har haft med hur i HELVETE jag ska kunna få ihop detta på ett vettigt sätt i det nya systemet. kanske kan jag få börja jobba lite nu då.

nattsömn, arbetsro och plusgrader var vad jag ville ha för ett tag sedan. nattsömnen lyser fortfarande med sin frånvaro, men idag var det åtminstone en plusgrad. och lite oväntat jobbflyt. och imorgon är det fredag. jamen ska det bli bra nu då?

Anni

Med tanke på din jobbsituation kanske det inte är så konstigt att det skiter ihop sej även privat. Du har ju begränsad mängd kraft och att bli utmobbad på jobbet kan ju trigga igång en känslighet även på andra vis.

Jag känner ju inte varken dej eller din man, men nog finns där kärlek och respekt på ett helt annat sätt än du varit med om tidigare. Det låter som ett stort steg framåt att ni kan komma vidare ändå, trots allt.

Jag tror inte maskarna ska få kräla omkring där och växa till sej - ut med dom i luften istället, men försök att vara rädda om varandra under tiden. Det känns som en väg framåt om ni kan bråka utan att det blir FÖR illa.

Och massor av omtankar förstås! Och förlåt om jag lägger mej i på fel sätt.

2011-03-03 18:58:51

Dorizzz

Berätta för S att du hissade vit flagg och att du aldrig gjort det förut. Så han VET hur hårt du kämpar.
Håller hypotummar för fler plusgrader och jobbflyt. Kram

2011-03-03 19:59:07

Moot

:((((. Kram

2011-03-04 08:22:05


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.