Nu kliver vi in!

Jazzie 2011-02-25 22:38 (8 kommentarer)
Idag var dagen D.
Den är inför den här dagen som det har varit så inåthelevete tjafsigt. Vårt krav har varit - Allt ska vara klart. Alla byggrejer ska vara borta. Huset ska vara städat och inflyttningsklart.

Kvart i nio imorse träffade vi banken ute vid huset. De skulle göra sin värdering av huset innan vi lyfter vårt byggkreditiv till ett riktigt huslån. När vi klev in i huset var status långt ifrån vad vi hade krävt. Det stod en massa byggtjafs kvar. Byggdammet låg i tjocka lager. Och så klart är ju inte allt klart. Fast det visste vi.

Banken gick runt och vi visade vad som ska bli vårt hem. Damerna tyckte det var fint. Jag tyckte det var smutsigt. Efter bankens besök fick vi några timmar att slå ihjäl innan det så var dags att gå igenom allt i huset som måste åtgärdas. Det är inte en riktig besiktning eftersom badrummet uppe inte är klart. Men eftersom vi tänker flytta in nu i helgen så måste vi ändå se över eventuella skador så att ingen kan skylla skadorna på den andre.

Det var Sambon och hans pappa som fick åka och inspektera. Jag satt hemma hos svärföräldrarna. Gud så nervös jag var. Nervös att det bara skulle bli mer tjafs och bråk. Tillslut kom de tillbaka och jag fick åka bort till huset.
Vilken känsla det var att kliva in. Borta var allt bråte. Det var visserligen inte städat, men det var en aningen tillsnyggat så det gick att blunda för det en liten stund.

Det såg ut som ett hus färdigt att flytta in i. Tomma ytor. Blottade golv. Och övervåningen var helt sagolik. Badrummet må vara helt tomt, men vilket fint kakel vi har valt! I garderoberna satt det lampor uppsatta. Hjärtat hoppade av glädje. Jag ska bo här! Vi ska bo här! Vi ska vara en familj här.

Så satte vi igång att städa. För varje tag med trasan blev hjärtat lättare. Och nästan som i ett trollslag släppte all den spänning som varat senaste två veckorna. Jag bara släppte taget om allt. Helt plötsligt var jag inte längre arg på snickaren. Och allt ältande jag ägnat mig åt i så många dagar nu bara slutade. Istället för att känna mig arg eller ledsen spred sig glädjen genom kroppen.

Imorgon flyttar vi in!

Bonita!

JAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

2011-02-25 23:16:34

AnnA

Härligt!!! Väntan är slut :)

2011-02-26 08:23:07

Morris

Hurra!

2011-02-26 08:25:18

Moot

Åhhhh ett HUS :-). GRATTIS!!!!

2011-02-26 09:35:31

Carin

Åh, vad fantastiskt! Äntligen!

2011-02-26 10:55:12

schmilla

Heja!

2011-02-26 10:57:20

Pocks

ÅÅH!! Nu måste jag lipa över det också!! Underbart! Grattis kompisar!!

2011-02-26 14:24:44

Malena3

Underbart!

2011-03-01 15:38:54


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte