VI HAR FLYTTAT IN

Jazzie 2011-02-27 00:06 (6 kommentarer)
Nu sitter jag här. I vår nya soffa, med fötterna på vårt nya soffbord. Elden har falnat i kaminen. Tittar jag upp från skärmen ser jag in i köket, där vårt gröna glaskakel sitter uppsatt. Varje gång jag ser det måste jag dra efter andan. Det blev så jäkla snyggt. Varmt och ombonat. Bokhyllan är ihopsatt, men vi har inte ställt något i den. Sängen är iordningställd på övervåningen, men i övrigt är det ganska tomt där uppe. Ingen idé att bära upp för mycket dit förrän kalle-jobbarna är helt klara där uppe.

Vi har mycket kvar att göra. 1000 flyttkartonger (typ) väntar på att bli upplockade. Kläder ska in i garderober. Och var sak ska hitta sin plats. Det kommer ta oss en mindre evighet. Mycket måste köpas in. Framför allt inom förvaringssektorn. Men det ska bli riktigt kul. Vår hus är så fint.

Syster och Sambons vän med flickvän har åkt hem. Nu är det bara vi kvar. Vi är hemma.
Det känns ovant. Det är som om vi bara är på semester. Bor på en liten schysst resort någonstans där det inte är varmt. Om någon vecka eller så ska vi åka hem igen. Det är bara en liten tillfällig vistelse. Så känns det. Så är det inte. Vi ska bo här. Förhoppningsvis riktigt, riktigt länge.

7 månader nästan exakt har jag och Sambon varit bolösa. Vi har vant oss vid att hemma är inneboende hos mina föräldrar. Nu ska vi lära om oss igen. Shit, jag ska springa naken tror jag. Grodan sover hos farmor och farfar inatt. För här hade han blivit helt vild över alla förbjudna saker han skulle kunna få tag i. Vi måste se till att städa undan en hel del innan han kommer tillbaka imorgon.

Moot

ÄNTLIGEN :-))))))))))))))))))

2011-02-27 09:34:01

Bella2

Härligt!

2011-02-27 10:03:01

Bonita!

YES!

2011-02-27 10:57:13

Lisasan

Underbart!

2011-02-28 20:10:19

Anni

Välkomna hem!

2011-03-01 11:43:53

Malena3

Härligt!!

2011-03-01 15:23:45


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte