De första stegen

Jag tjatar i text efter text om byggstrul. Bilköp. Och annat skräp som pågår i vårt liv just nu. Ändå händer de största sakerna alldeles runt fötterna på oss. Vi missar det inte, det har bara inte hamnat på pränt.

Det händer extremt mycket i Grodans liv just nu. Idag tog han sina första steg utan att hålla i sig. Det har varit på gång ett tag nu, men det var först idag som han faktiskt släppte taget och lyfte fötterna och tog stegen. Det skedde först nu i eftermiddags. Redan nu ikväll hade det blivit stabilare och han släppte taget flera gånger och tog ett eller två steg. Det kommer gå fort nu. Det är så oerhört imponerande att se hur det helt plötsligt bara trillar på plats. Något som han kämpat med en längre tid. Helt plötsligt händer något och pang, så är det där. Ett och ett har blivit två.

Så sent som igår hade jag en kompis över på lunch. Hennes son började gå innan han var 10 månader, så hon sa ju det klassiska
- Det är väl skönt så länge han inte går. För sen börjar det på riktigt.
Och så är det ju. Men Grodan är nästan ett år nu. Han har krypit sen han var 8 månader ganska precis. Jag bryr mig inte hur gammal han är när han börjar gå, men jag har noterat att på senaste tiden har Grodan blivit alltmer frustrerad. Han är ju alltid ett väldigt energiknippe. Men på senaste tiden så har han långa perioder av att vara överallt, riva i allt och ändå inte hitta något han riktigt blir nöjd över. Det är som om han letar efter något nytt. Något som utmanar. Så jag tror att han behöver det här.

Att börja gå är inte det enda som händer i Grodans liv. Han har börjat ana konceptet av ord. Ljuden mamma och pappa har Grodan jollrat ett längre tag nu. Men de har varit ljud eller ord för väldigt mycket. Mamma sägs till det mesta. Fotografier. Mormor. Mig... ibland. Ma sägs också ofta. Det verkar vara till allt möjligt som han inte har några ord för. Han pekar mot något och säger "Ma" sen pekar han mot något annat och säger "Ma".
Så även om han har gått och sagt mamma och pappa anser jag inte att de är Grodans första ord. Istället är det
kaka = kakaka = höns/tupp

Grodan är nere och tittar på hönsen och tupparna nere i lekparken varje dag. De är jättespännande när de springer omkring. Så kaka blev det första han sa och menade något specifikt.

Ord nummer två missade jag nästan. Tänkte inte på att han faktiskt sa "titta" när han pekade runt på olika saker. Precis som vi gör. Vi brukar stå med Grodan i fönstret och peka och säga "Titta hunden" eller vad nu som kan gå förbi. Nu är det mycket titta i Grodans värld.

Tredje ordet kom igår. Det var "anka". Grodan fick en anka i julklapp av mormor och morfar. Den står på golvet och när man trycker på knappen så börjar den dansa och sjunga. Grodan har varit livrädd för Anka ända tills för två veckor sen. Och nu är Anka bland det roligaste han vet. Igår pekade han på Anka och sa "anka".

*skrattar* Det är så otroligt att se. Orden är fortfarande inte helt självklara. Han är inte ännu helt säker på att han har fattat det hela rätt. Men han har otvivelaktigt insett att han är något på spåret. Det finns något bland allt det här. Och det är utmanande för honom. Man kan nästan se hur kugghjulen där inne i huvudet snurrar och försöker bygga en karta utav allt det här nya.

Shit. För ett år sen låg jag på sjukhus. Jag lades in igår för ett år sen. Det är helt galet att tänka att det är ett år sen. Ibland säger jag
- Va, har ett år gått redan?
Ibland säger jag
- Va, har bara ett år gått?
Men oavsett vilket, så är det galet att tänka att det är ett år sen.

Lilla rödhåriga Grodan. Som står i alla kökslådor och sliter ut alla slevar, vispar, spadar och vitlökspressar. Som älskar sopborsten i köket och som kryper så fort in i vart enda rum i sitt sökande efter nya spännande saker han kan komma åt.