Vidriga dagar

Jazzie 2011-02-22 14:20 (3 kommentarer)
Jag ska aldrig bygga hus igen. Jag ska aldrig inleda ett stort projekt där jag lägger min tillit och beroende i ett par hantverkares händer. Fy fan så liten man är. Och vad lite man egentligen har att sätta emot.

Det är vidriga dagar just nu. Jag menar det. Vidriga. Magen är en enda stor knut. Nätterna sömnlösa. Sambon och jag växlar mellan att vara arga, ledsna och uppgivna.
Vi bråkar om allt med byggfirman just nu. Alla smågrejer som är kvar. Snickaren har tagit steget och blivit personlig i sina angrepp. Men har vettet att vara relativt tyst i det hela. Stämningen är långt ifrån trevlig.

Jag hatar alltihop. Jag hatar att känna hur de bara domdierar villkoren. När de gör fel så är det vi som får betala. När vi gör fel så är det vi som får betala. Det spelar ingen roll vad vi försöker med. Vi möter en affärsman som skickligt snirklar sig ur vartenda argument vi har. Och det är ner på allra minsta lilla detalj. Inte på ett enda ställe säger han
- Äh va fan, klart att vi fixar och står för.

Det spelar ingen roll hur mycket pengar det rör sig om. No good will här inte.
Jag mår piss. Vidriga vidriga dagar.

Anni

Usch! Ändå är du världens tuffaste och bästa projektledare - om dom bråkar så med er, så kan det ju bara inte gå att vinna liksom.

2011-02-22 23:42:03

Bonita!

<3

2011-02-23 08:11:09

.jag

åh fy vad jobbigt. HATA hantverkare!

2011-02-23 11:37:21


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte