5 med, 5 utan

sitter på jobbet och försöker att inte bli stressad. men högarna av oavslutade arbetsuppgifter bara tornar upp sig, och det är inte på grund av mig som de förblir oavslutade, utan det beror på så kallade yttre omständigheter. saker som inte finns eller funkar i det nya affärssystemet. saker som varken hör hemma i det gamla eller det nya systemet och som svävar omkring i något jävla limbo i väntan på att någon ska fatta beslut om hur det ska vara. saker som jag ska ta över och börja jobba med när andra är klara med sin bit, men som andra fan aldrig blir klara med. ja, sådär är det hela tiden. jag jobbar ju inte ihjäl mig just nu, men det är fan så irriterande att aldrig riktigt kunna avsluta någonting, att alltid behöva göra nya högar på skrivbordet. och jag oroar mig lite för den dagen när allt lossnar, för någon gång kommer det ju att göra det. då är det inte roligt att vara sist i kedjan kan jag ju säga.

men just nu är det inte mycket jag kan göra. mer än plocka och pilla och försöka förbereda så gott det går.

och MER snö, vem behövde det? jag är så sjukt trött på den här vintern att jag saknar ord. men till helgen ska det visst bli lite varmare enligt smhi, så jag får väl suga mig fast vid den tanken. plusgrader. tö. SLASK. vilka vackra ord.

och nu i dagarna är det fem år sedan som ex-H försvann ur mitt liv. av alla beslut jag fattat i mitt liv var nog det att tro att vi skulle kunna leva ihop nog det sämsta, mest korkade och omdömeslösa jag någonsin gjort. och inte bara såhär med facit i hand, tecknen fanns ju där redan innan. alla märkliga situationer, alla konstiga samtal som aldrig ledde någonstans, alla varningslampor som blinkade och larmade och som jag valde att blunda för. det kunde ju bara gå på ett sätt, men jag var blind för jag önskade så mycket att det skulle vara på något annat sätt FÖR EN GÅNGS SKULL.
men så blev det ju inte.

fem år med, fem år utan. och fy fan vilka bra fem år det här har varit och vad mycket insikter som har trillat in. vad jag är värd och vad som inte är värt någonting. vad som går att förändra och vad som inte gör det. vad kärlek är och vad som definitivt inte är det.

ingenting är färdigt eller självklart, jag vet ju inte om jag någonsin kommer ända fram. men det går ju åtminstone på rätt håll; uppåt, framåt, mot ljuset. och det är det som räknas.