Vår dagisstory

Tänkt som en kommentar på Jazzies inlägg men det blev långt. så jag lägger det här istället.

T har ju gå på tre dagis, varav vi fick besöka 2, dagis 2 "köpte" vi på distans från USA med kort varsel så då får man ta vad man får och det var egentligen inte så illa.

Dagis 1 var vårt första intryck att barnen, de lite större, var glada och intresserade av oss och väluppfostrade och lugna. Föreståndaren en älskvärd elegant dam skakade efter påtryckning fram en plats åt oss. Då var det 11 1-2 åringar i den gruppen på två fröknar. Kanske lite mastigt men jag tror inte missT for illa, speciellt inte som gruppen sen reducerades till 6 barn. Efter ett år bytte hon grupp och hamnade hos den mest fantastiska dagisfröken jag stött på. Hon var varm, engagerad, kärleksfull och hade total diciplin på en gång.

Nåväl vi kom hem till dagis 2 som det inte heller var något fel på, mer än att det kändes att det var på dekis. Det hade svårt att behålla barnen och småbarnsavdelningen (där T slapp gå tack och lov) var en katastrof där det var förvaring utan några leksaker och pysselgrejer typ.

Så vi valde att byta till dagis 3. När vi var där och hälsadae på slogs vi av den lugna stämningen. Några barn satt i en fotölj och tittade i en bok, andra barn jobbade engagerat med montessori materialet. Inget skrik och spring. Vi blev sålda direkt och att det är det närmaste dagiset för oss är givetvis ett pluss men vi hade nog valt det ändå.