men liksom

Ok, nu ska jag gnälla över mina barn, som jag älskar mest i världen... egentligen.

Jag hämtar G först, vi åker hem ställer bilen och går sen de kanske 200m till skolan och hämtar T. Idag ville inte G alls, jag erbjöd honom att stanna hemma själv men det ville han inte heller. Så vi går stigen genom skogen, inga problem, sen kommer vi till den biten av vägen som går längs en i skolhämtartider ganska trafikerad liten väg och ungen får spel och ska bara springa ut i gatan HELA tiden helst framför alla bilar. Jag skäller och bär resolut iväg med ungen. Faktum är att jag ALLTID skäller och bär iväg med ungen på samma ställe. Folk som bor i husen där måste tro att jag endera är världens värsta ragata som bara skäller på barnen eller att mina barn är grymt ouppfostrade, Men det är de inte... egentligen.

Nåväl Vi kommer till fritids för att hämta T. De byter lokal strax innan jag hämtar och då ska barnen komma ihåg att ta med sig sina saker. T har i vanlig ordning glömt gympapåsen och fleecetröjan utanför sitt klassrum (vi kommer alltså inte åt dem nu) samt, insåg jag när jag kollade i skolväskan, ännu inte lämnat in förra veckans läxa (skulle vara inne i fredags).

Alltså jag blir galen. Jag har en unge som drivs av dödslängtan och går i spinn av att retas med mig och en unge som är så disträ att hon skulle glömma att ta på sig kläder om man inte påminde henne.

Alltså de är snälla och roliga egentligen men jag blir bara så trött.