men det här med att byta affärssystem, det är fan ingen lek. speciellt inte när inte mycket fungerar som det ska, när man inte får relevant information och när man inte ens kan förlita sig på de instruktioner som dyra konsulter har tagit fram SPECIELLT för vårt företag. och när man påpekar att det inte stämmer får man inte ens ett jävla "ursäkta, my mistake" utan någon menlös bortförklaring.
igår skulle jag lägga in ett test, så att vi kan kolla om vissa grejer fungerar som de ska. jag gjorde det i testbolaget och det funkade efter ett tag, när jag hade lagt en halv dag på att prova mig fram till olika lösningar. nu idag skulle jag lägga in det i det riktiga systemet. och då visar det sig att det för det första inte ser likadant ut. en del parametrar får minustecken när de inte ska ha det och det går inte att ändra. och dessutom kan jag inte godkänna det jag har gjort, för jag finns inte upplagd i systemet, och är det inte godkänt kan det inte aktiveras och alltså kan vi inte köra något test. och sådär är det precis HELA JÄVLA TIDEN med precis ALLT i det här kuksystemet. saker som ska vara klara är inte det. saker som ska finnas gör inte det. och saker man själv kunde fixa och trixa med i det gamla systemet för att få det att fungera kommer man överhuvudtaget inte åt längre eftersom allt ska skötas centralt numera.
om man säger att hela affärssystemet är en stor djungel av vilda och oidentifierade växter. då blir man ju jätteglad när man åtminstone hittar en liten kruka med en pelargon i, något man känner igen och kan hantera någorlunda. fast sedan visar det sig att det inte var en pelargon utan mest ogräs. och att det inte finns bara en utan hundratals såna krukor som ligger gömda lite här och var och innehåller något helt annat än det man först trodde. en sån relation har vi, jag och det nya affärssystemet. skit.
och så Z ovanpå det. i förrgår lånade jag en VW-buss härifrån jobbet. då lät det så här i går morse. och nu menar jag DIREKT i går morse, inte efter hej och lite allmänt dösnack. och under det här samtalet så sitter jag från början till slut bortvänd från henne, knappar på tangentbord och plockar med papper och signalerar...tydligen inte någonting annat än att jag är hundraprocentigt tillgänglig för samtal och vill dela med mig av alla detaljer i mitt liv.
Z: jahaaa, var ni och handlade något spännande?
jag: va?
Z: ja, igår?
jag: vadå?
Z: ja, med bussen.
jag: jaså, det. nej, vi skulle bara köra lite grejer.
Z: jahaaaa, vad var det för grejer?
jag: det var lite grejer från mr S' jobb bara.
Z: men vad var det för något?
jag: en såg.
Z: en såg?
jag: ja.
Z: men vad var det för en såg?
jag: en maskinsåg som dom skulle göra sig av med på mr S' jobb.
Z: men vad ska ni med den till?
jag: det får du fråga mr S om, jag vet inte.
Z: hahaha, han är ju för rolig, mr S.
jag: mm.
Z: jahaaa, men gjorde ni inget annat då? var ni inte och handlade någonting?
jag: nej.
Z: ni hämtade bara en såg?
jag: ja.
Z: ni var inte på soptippen och slängde grejer heller då?
jag: nej. du, jag har lite mycket här just nu.
Z: oj, är det fortfarande problem med affärssystemet?
jag: ja.
Z: får ni inte ordning på det?
jag: nej.
Z: det ska bli spännade att se hur det blir sen när ni ska lära oss det.
jag: mm.
ja, sådär håller det på. och det känns lite mycket just nu.
och på toppen av allt var jag hos t*ndl*karen igår. och hade ett hål! ett pyttelitet visserligen, men ändå. men snyggot lagade det snabbt som ögat UTAN BEDÖVNING. och även om borrandet bara kanske tog en halv minut och det kanske bara egentligen gjorde ont i tio sekunder av den halva minuten så känner jag mig som en hjälte. för paniken som kommer när det börjar kännas är inte att leka med, det känns som att jag blir nedtryckt i ett bottenlöst hav av allt som är obehagligt och det finns ingen luft, inget ljus, ingenting.
det blir lite enklare om jag blundar och räknar baklänges och när jag kommer till noll så fortsätter jag på de negativa talen och sedan försöker jag ta mig uppåt, bakåt och vidare in i ett tredimensionellt koordinatsystem med imaginära tal. jag ska väl inte påstå att det HJÄLPER, men det är något att fokusera på. men igår såg jag bara vassa och uppsvällda siffror i ilskna neonfärger som for som projektiler fram och tillbaka över näthinnan och vägrade låta sig fångas in och radas upp. och det var jobbigt. men det tog ju i alla fall inte så lång tid, det är väl detta som är fördelen med att gå till t*ndl*karen och betala dyra pengar en gång om året. att hålen aldrig blir mer än pyttesmå och lättlagade. förhoppningsvis är det så.