jamen ibland är ju folk bara för mycket. eller om det är jag som är överkänslig, jag vet inte.
vi, några på jobbet alltså, har under några års tid deltagit med ett lag i en löpartävling, lite på skoj sådär. nu är ju min löparkarriär ett rätt sorgligt kapitel där jag för närvarande går och velar om jag ska göra ett nytt försök eller ej. om det är värt det eller ej. hur som helst, några löpartävlingar är det inte tal om för min del. men när det blev tal om att anmäla i år så frågade min chef mig om jag inte kunde tänka mig att vara "coach" istället, det vill säga, hålla i allt det praktiska runt omkring. det tyckte jag väl att jag kunde. i princip är det inte mer än att se till att anmälningsavgiften blir betald i tid, att startanmäla laget när man är på plats, plus att fixa logistiken mellan växlingsstationerna under själva loppet. han som har hållt i detta tidigare ska inte vara med i år, och jag blev lite glad och tänkte att min chef kanske ändå tycker att det är trevligt att jag är med, även om jag inte kan delta i själva tävlingen (jag är ju i något av en utanförskapssvacka och då får man gripa efter halmstrån).
och så ska man få ihop ett lag också då. det är ungefär samma personer som är med varje år och intresset hos övriga på företaget är inte sådär jättestort. ibland får vi ihop ett fullt lag, något år har vi tagit in någon utomstående och något år har någon sprungit dubbla sträckor. det är väl egentligen inte mer mitt ansvar än någon annans att se till att vi får ihop ett lag, men hur det nu är så är det till mig chefen kommer och frågar hur det går och om vi har ett lag. jag har frågat de som brukar vara med och jag har frågat en som jobbar inom samma koncern men inte på samma företag, och jag har frågat en ny kille på jobbet om han vill vara med (han var inte jättesugen) och det fattas fortfarande kanske tre personer. så jag frågade en av N:s kompisar om hon ville ta "min" plats, och det ville hon.
så idag på lunchen berättade jag det för några av de andra, och då säger han som inte själv ska vara med i år, att "vi" måste väl kunna få ihop det ändå, för den och den och den kunde ju springa dubbla sträckor istället. jo, det är ju i och för sig möjligt, men varför är det okej att ta in utomstående när någon annan föreslår det, men när JAG tar initiativ till det så är det plötsligt inga problem med att springa dubbla sträckor, och varför ska en som inte ens ska vara MED lägga sig i det? okej att jag kunde ha förankrat detta hos dom andra först innan jag frågade, men det har ju ingen annan behövt göra tidigare. men det är ju skillnad när det är en man som gör det förstås.
jag blir så pissed off och har mest lust att be dom sköta sin jävla tävling själva om det nu är så att mitt sätt inte passar. men man vill ju inte verka labil och lättstött, så jag får väl köra vidare på mitt race då och bli stämplad som en sån som bara kör över folk, inget nytt under solen då kanske.
på mitt jobb så hade en man i det här fallet ALDRIG bett om eller lytt några råd utan bara fixat till nåt och presenterat det som att nu gör vi så här, och då gillar alla läget per automatik. men nu blåser det visst nya vindar och nu gäller nya regler i det här sociala spelet där det mest känns som att jag inte har tillgång till manual.
och det är förbannat tröttsamt att alltid ha både uppförsbacke och motvind, kan jag känna.