måndagsmorgon och det känns väl sådär. jag gillar att det är plusgrader och att snön nästan är helt borta. att man bara behöver hoppa in i bilen och sätta sig och köra iväg på morgonen, inte skrapa rutor och oroa sig för om det ska vara plogat. och att det går på rätt håll, med snödroppar och vintergäck i rabatten och eftermiddagar som blir lite längre för varje dag.
men jag känner mig lite...jag vet inte, skör, som om jag hade behövt märkas med "denna sida upp" och "aktas för stötar". handle with care. något sånt. saker och framför allt människor blir så oproportionerligt jobbiga.
igår satt jag länge länge och försökte förklara för mr S att det som han upplever som att jag är avståndstagande och ointresserad när han pratar om sina vänner beror på att jag känner mig utanför. och att jag har känt mig utanför i så många sammanhang så många gånger i så många år att jag nog är rätt så avvaktande när det gäller andra människor och deras vänner, för att jag hellre är ensam än med sådär lite på nåder.
såna analyser kräver lite grävande, och när jag har blottat mig sådär känner jag mig som om jag behöver svepas in lite i silkespapper efteråt. sitta nära i soffan och bara andas. det får jag.
men på jobbet går det ju inte. och just idag känner jag att jag knappt står ut när Z kommer och är pigg och glad och vill veta vad som har hänt i helgen, och när jag står vid den gemensamma skrivaren och är superstressad för att den är så långsam och för att jag behöver de där blanketterna NU, då skuttar hon ut från sitt rum, det är som om hon har en agenda över saker som hon vill delge mig och som hon liksom passar på att bocka av några punkter så fort jag råkar befinna mig i närheten. och det irriterar mig sjukt mycket att hon aldrig kan läsa av när det är LÄGE. för det är det inte just nu, dels för att jag har sjukt mycket att göra och dels för att jag fan inte KÄNNER för det. att hon inte kan läsa av när jag inte har lust att prata vet jag ju. att hon inte kan läsa av när jag inte har tid att prata är väl inte heller någon direkt nyhet. men det stör mig SOM FAN.
ja, men jag får väl försöka fokusera på något positivt istället. som att jag har fått kontakt med några människor som verkar sjukt trevliga och som jag ska gå viltspårkurs med senare i vår. och för att hon som äger valpens pappa har erbjudit sig att hjälpa mig lite inför utställningarna, hur man visar på bästa sätt och sådär. sånt är ju kul, även om det kryper lite i kroppen på mig när jag tänker på alla människor jag måste träffa och liksom positionera mig hos. helst vill jag ju bara smälta in utan ansträngning, men det är ju något av ett problem för mig.
men nu var det ju positiv jag skulle vara. så jag går väl och fikar istället då.