5-minuters-metoden, del2

Första kvällen grinade och protesterade Grodan i 50 minuter. Mormor satt ute i vardagsrummet och tyckte så synd om Grodan.
- Kan jag inte få gå in, frågade hon.
Jag var hård och oresonlig.
- Jag kan väl bara få öppna dörren och titta in då, försökte hon.
Men det var tvärnej.
Sambon hade ont i magen och var av åsikten att Grodan kanske inte var mogen än. Eller kanske drömde mardrömmar. Men Grodmamman satte på sig stålansiktet och stod på sig. Fast hjärtat gjorde ont och jag kände mig långt ifrån tvärsäker.

Den natten vaknade Grodan sin vana trogen några gånger. Men jag behövde inte göra något alls. Han ställde sig upp, grinade en liten stund innan han la sig ner igen.
Kväll nr2 (igår) var Grodan helt slut när det var läggdags. Han somnade medan han åt vllingflaskan och märkte knappt när jag la ner honom i sin säng. Efter någon timme vaknade Grodan och det blev ett himla hallå. Jag stålsatte mig för ännu en tuff strid. Men Grodan gav upp redan efter någon minut. Han vaknade ett gäng gånger under natten. Men ingen utav gångerna blev någon stor sak för hans del. Redan efter någon minut la han sig ner igen. En period under natten var han vaken lite längre. Kanske så länge som en halvtimme. Men han grinade inte och levde runt. Antingen låg han ner, men vaken. Eller så stod han upp utan att göra mycket ljud ifrån sig. Eller så lekte han lite med en tvättflärp han hittade på spjälsängsskyddet. Sen somnade han.

På dagarna är Grodan sitt vanliga glada jag.
Jag ska inte säga att vi är klara med det här. Men hittills har det gått sjukt bra.