singing the song

.jag 2011-01-24 11:56 (1 kommentar)
helgen försvann i ett litet nafs och nu är det måndag och jobb igen. i massor. i fredags kom min chef och ville lasta på mig ett nytt ansvarsområde, och jag bara "visst, det går bra" (NEJ, DET GÖR DET EGENTLIGEN INTE ALLS!) utan att egentligen ha en aning om vad det handlar om (som ni förstår så svarar man "hur högt?" när min chef säger "hoppa"). så på torsdag ska jag på någon slags utbildning om detta nya. som jag fortfarande inte riktigt fattar vad det är, jag får nog googla.

i övrigt sliter jag med mina olika projekt och önskar att allt inte vore så jäkla spretigt, jag får liksom ingen riktig helhetsbild av det jag gör utan det känns som att jag betar av toppar en massa olika på högar och så fort jag lämnar en så byggs den på igen. trist.

och Z driver mig sakta mot vansinnets rand. emellanåt går det riktigt bra, men sen börjar hon igen, med det där att närma sig för mycket som jag har så svårt för. och sen känns det lite som att hon liksom fiskar efter information som hon sedan ska komma med förslag på hur man kan göra istället. till exempel så sa jag en gång att mr S och jag har lite för olika syn på renoveringar. jag tycker att man (i största allmänhet) identifierar målet och så jobbar man mot det och är inte nöjd förrän man är där. mr S är mer sån att han har mycket visioner och gillar att påbörja saker, men om han sedan stöter på problem under tiden så gör han hellre någonting annat istället medan han funderar på hur det hela ska lösas. vilket i praktiken innebär att jag kanske inte startar så många projekt, men de blir åtminstone slutförda. och att mr S har många projekt som är påbörjade och färdiga till kanske 95 %, men inte helt och hållet slutförda. och här har vi en klassisk konfliktsituation, för jag blir irriterad av att ha en massa verktyg och bräder och skit liggande överallt i VECKOR utan att någonting händer, och mr S blir irriterad för han tycker att jag är otålig och hetsig och inte låter honom jobba på sitt sätt och i sin takt och inte har någon förståelse för att han är trött när han kommer hem från jobbet, och då tycker jag att för helvete, jag är väl också trött efter jobbet men man får väl bita ihop och ha lite DISCIPLIN. jag har svårt att koppla av när jag har någonting hängande över mig som jag måste göra, vilket mr S inte fattar, han tycker att om man är trött så vilar man väl sig först och så gör man det sen. medan jag lägger i en växel till och bara tröskar på, för jag vet att om jag sätter mig ner och vilar så blir det tio gånger värre att komma igång igen.

men hur som helst, detta köttstycke har Z råkat få tag på. oklart hur, för jag brukar inte diskutera sånt med henne, men på något sätt har hon snappat upp det. och JÄVLAR vad hon jobbar med detta i tanken, och då och då kommer hon till mig och har tänkt ut lite "konstruktiva" förslag. typ om vi bara tog ett rum i taget. eller om jag bara stod bredvid mr S och liksom "fick igång honom". eller om vi bara bestämde oss för att vi ska göra de här sakerna tillsammans så kommer mr S att känna sig "delaktig" och då kommer allt att bli annorlunda.
och jag blir så less på sånt här och jag är inte intresserad av hennes tips. för det första så känner jag INGEN som inte har blivit osams med sin partner under en renovering, eller åtminstone haft rejält olika syn på hur saker ska utföras. för det andra har Z, som bara är några år yngre än jag, aldrig levt ihop med någon, knappt aldrig haft ett förhållande. det är inget fel i det, men det ÄR ju för fan inte "bara att" göra si eller så; om det vore så jäkla lätt så hade man väl för FAN gjort det istället för att lägga energi på att tjafsa och bråka.

och sen känns det som att hon liksom fiskar efter detaljer som hon kan börja prata om sen i fikarummet. alltså, jag bjuder jättegärna på mig själv, det är inte det. jag kan skoja om mina egna tillkortakommanden, eller om mr S' och mina diskussioner om hur saker ska utföras och vem som har rätt. men det är JAG som skämtar om det, det är fan ingen allmän påse som vem som helst kan plocka ur och strö omkring sig. det stör mig.

och så alla dessa FRÅGOR och MOTFRÅGOR. man får frågan "vad har du gjort i helgen" och så svarar man "vi gick på bio" och så får man svaret "GJORDE NI?". och på frågan vilken film man såg så svarar man att man såg den och den filmen och får då svaret "GJORDE NI"? och på frågan om den var bra så säger man "ganska" och får frågan "VAR DEN DET"? allt uttalat med värsta förundran, som om det var verkligt stora dramatiska avslöjanden som tillkännagjordes. det är förbannat jobbigt i längden och det stör mig.


det är rätt mycket som stör mig. men i fredags var jag på ett svintufft spinningpass, och när jag åkte hem efteråt så susade endorfinerna omkring i blodet och jag kände mig fridfull och positivt inställd till det mesta. det varade i och för sig inte så länge, idag känns det till exempel väldigt avlägset, men det var fint så länge det varade.

AnnA

GJORDE DOM?! Nä, förlåt ;)
Angående renovering och hålla sams, så vet jag ingen i min bekantskapskrets som har lyckats med det. Inte jag heller. Finns de människorna över huvud taget?

Hoppas du får lite klarhet i ditt nya jobbåtagande. Kram

2011-01-24 13:13:04


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.