the milky way

.jag 2011-01-25 11:47 (4 kommentarer)
jag börjar med att fortsätta lite på gårdagens gnälliga tema. så här är det: jag är, och det vet alla som känner mig någorlunda, extremt ointresserad av kläder. på mitt jobb har jag oftast arbetskläder, men just den här perioden har jag inte så mycket labbjobb, så då har jag mina vanliga. som oftast är typ träningsbyxor och nån luvtröja. om jag hade haft ett jobb där jag träffade människor eller syntes hade jag naturligtvis klätt mig annorlunda, men jag träffar oftast inte en kotte så det är sällan ett bekymmer i min vardag.

igår lät det så här:

Z: åh, har du nya byxor?
jag: nej, det har jag inte.
Z: har du inte?
jag: nej.
Z: men dom ser nya ut.
jag: okej, men det är dom i alla fall inte.
Z: är dom inte?
jag: nej.
Z: men jag har aldrig sett att du har haft dom förut?
jag: nähä...
Z: jag har sett att du har ett par nästan likadana fast blå.
jag: ja...
Z: men dom här är alltså inte nya?
jag: nej. dom här är gamla.
Z: är dom? konstigt att jag aldrig har sett dom förut då. var har du köpt dom någonstans?
jag: jag minns inte.

alltså, såna här samtal driver mig förr eller senare till vansinnets rand, det är bara SÅ jävla substanslöst och prata-om-ingenting-bara-för-att-det-inte-ska-vara-tyst och JAG STÅR FAN INTE UT. eller ska man GÖRA så här? nu hör det till saken att jag flera gånger har sagt till Z att jag tycker att kläder är det mest ointressanta som finns, och hon har dessutom själv påstått att hon tycker likadant. så varför hålla på och mala om ett par jävla byxor i en kvart med en person som man VET är helt ointresserad av ämnet, vad är poängen med det? mr S hade en teori om att hon söker bekräftelse, och jag bara: bekräftelse på VAD? ja, att man är en trevlig och social person, trodde han. alltså, jag vill väl också vara trevlig och social, men om detta är kriterierna så vet jag inte om jag vill vara med längre.

men jag får försöka släppa det. men det börjar dra ihop sig till pms, så toleransen är väl kanske inte enorm.

idag har i alla fall försäkringsbolaget fattat beslut om att lösa in mr S' gamla bil så idag ska vi hämta den nya. samt lämna tillbaks lånebilen på verkstan, vilket innebär en sabla massa åkande fram och tillbaks, men det får man ju ta.
idag har jag en massiv träningsvärk, tränade dubbla pass igår, först cirkelträning med styrka och kondition och sedan core. och det känns, kan jag meddela. men det känns bra.

nu: lunch. låt mig bara slippa fler kläd-diskussioner PLEASE.

K

Jag tror hon är rädd för tystnaden, rädd för att du verkar avståndstagande och vill "lätta upp stämningen". Jag kan känna igen mig i det... även om jag tror mig kunna läsa av vibbar lite bättre och fatta att jag borde hålla klaffen ett tag. Jag tror att hon känner att du är irriterad och det där är hennes sätt att i panik hela tiden sudda ut det och liksom få kontakt. Har du provat att vänligt berätta för henne att du inte känner för att prata och behöver lite tystnad för att kunna koncentrera dig?Börja med att visa att du ser henne och ge henne en minuts artigt småprat, sedan be om lugn och ro?
Annat förslag: Kan ni båda lyssna på radio/musik, eller fungerar inte det på arbetsplatsen? Jag har ibland tagit till iPhone med lurar för att "få lov" att skärma av mig - och sända signaler till omgivningen att inte störa. Ibland utan att alls lyssna på ngt eg... Om det inte funkar kan man säga att man lyssnar på spännande ljudbok och inte vill bli störd... Lycka till, jag tror verkligen att även hon mår lite dåligt av det där!

2011-01-25 13:48:46

.jag

det ligger nog en del i vad du säger...problemet är att jag gärna vill kunna prata med andra människor på jobbet, och då funkar det ju inte riktigt att säga till bara en person att man inte känner för att prata just då. mp3-lurar kan vi tyvärr inte ha, och vi "får" heller inte stänga dörren om oss annat än i undantagsfall utan ska vara "tillgängliga".

jag tror också att det här är lite jobbigt för henne, men samtidigt tycker jag ju att det är sjukt jobbigt att hon hela tiden tränger sig på och kommer för nära. då vill jag kunna backa undan och bli lämnad ifred, men istället får det helt motsatt effekt. knepigt.

2011-01-25 18:34:59

aniara

Kan du inte säga som det är då fast snällt? "Så, nu behöver jag arbetsro så jag kan koncentrera mig" och så ett leende innan du tittar ner för att visa att du inte är förbannad på henne eller nåt. Fortsätter hon så lyssna nån mening till och säg att du inte ha tid att småprata nu och så jobbar du på och ignorerar henne. Har hon svårt att läsa vibbar så behöver hon din hjälp och att du är tydlig. Det är nog mer jobbigt för dig att säga så än det är för henne att höra antar jag.

2011-01-25 22:21:03

.jag

@aniara: jo, fast det är inte så mycket under själva arbetet (eller jo det är det också, men då brukar jag säga att jag inte har tid, och det går (oftast) fram, så det funkar väl även om det stör mig att denna procedur måste upprepas i stort sett VARJE DAG...), det är mer på luncher, fikaraster och liknande, och då VILL jag ju kunna prata och skoja lite med andra kollegor. jag har väldigt svårt att orka med sånt där meningslöst dösnack i stil med pratet om byxor i texten ovan, och jag har provat flera gånger att helt vänligt säga "jag vill inte prata om detta för jag tycker det är helt ointressant", men DET GÅR INTE FRAM.

2011-01-26 06:00:51


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.