äh

det är mycket som känns motsträvigt nu. trött på mörker och kyla och januari känns mest som en jättelång uppförsbacke som ändå knappt har börjat. utanförkänslan är kvar, både hemma och på jobbet. igår kom jag hem så sent att jag bara duschade och gick och lade mig utan ork att prata eller reda ut några missförstånd. och jag bara känner att det är så mycket enklare att bara stänga av. fastän jag egentligen inte vill.

"jag är glad att jag inte är gift med dig" sa en kollega på mötet igår när han tyckte att jag styrde och ställde för mycket med vem som skulle göra vad. jomen tack, det var ju precis vad jag behövde höra.
fast jag låtsades förstås som ingenting.

i och för sig sa min chef att han tyckte att jag gjorde bra ifrån mig på samma möte, och han är inte den som strör beröm omkring sig i vanliga fall. det är ju alltid något.

men ändå, det räcker ändå inte rikigt just nu.