Till Barnombudsmannen

Hej B.O
Min mamma sa att du var nog den jag skulle vända mig till. Jag lever under förhållanden som inte på något annat sätt kan beskrivas än som oacceptabla. Jag lever dagtid för det mesta med min mamma. Pappa är och jobbar, säger mamma. Jag vet inte vad det är, men han är i alla fall inte hemma. Han kommer på kvällarna. Dagarna med mamma är till och från riktigt bra, men det är långt ifrån alltid.

Till exempel kan mamma när som helst komma på att jag ska byta blöja. Frågar hon om jag vill? Nehejdå. Helt utan hänsyn till vad jag gör, lyfter hon bara upp mig och säger
- Vi får gå och byta blöja. Du luktar bajs.
Vilken mamma säger så till sitt barn? Att man luktar bajs. Det är väl ändå inte snällt. Och jag som har svårt att få tiden att räcka till som det är. Jag har mycket att stå i om dagarna. Dels ska jag leka lite med mina leksaker. Sen ska jag ställa mig upp mot så många saker som möjligt. Krypa runt och leta efter saker som mamma inte kommit på att jag kommer åt och som jag inte får leka med. Hitta små saker som jag kan stoppa i munnen. Mamma kallar dem lort. Jag kallar dem intressant.
Som du ser, jag har en hel del att hinna med.

Tror du mamma tar någon hänsyn? Nej. Nix. Icke!
Att byta blöja är så gräsligt tråkigt. Man får inte leka med blöjsnibbarna. Då utropar hon
- Nej Grodan, det är ju bajs i blöjan.
Och då tänker jag att jag kanske kan ta och vända mig om och ställa mig mot något. När jag ändå bara ligger här och gör just ingenting. Då håller mamma fast mig i benet och säger med bestämd röst
- Nej.
Flera gånger säger hon det. Kan du förstå? Hur hon kan vara så elak? Säga nej till mig. Hennes ögonsten. Hennes enda barn. Som om jag inte var det minsta viktig alls. Jag börjar ju grina förstås. Jag menar, man är ju inte hur hårdhudad som helst. Jag grinar hjärtskärande, och tro mig, jag har blivit duktig på det. Men mamma verkar inte bry sig. Hon bara fortsätter med att tvätta rent i min rumpa. Så fräckt!! Så hjärtlöst. Hon är en hjärtlös kvinna min moder. Jag lovar B.O.

Det hade väl räckt gott och väl bara detta. Men håll i dig, det kommer mer. Min mamma låter mig svälta. Japp. Jag är på randen till kollaps ibland. Det tar gott och väl tre långa minuter för mamma att få en flaska välling klar. Nej, jag skojar inte. Tre minuter evighet. Och det är ju inte så att hon aldrig gjort en flaska välling förr. Man hade ju kunnat tro att hon lärt sig att hålla tempo vid det här laget. Men nej. Jag får sitta där i barnstolen och svälta. Alltmedan hon yr runt i köket.
Jag har det inte lätt B.O, det säger jag dig. Varje dag måste jag ta till tårarna. Inte för att det hjälper mycket. Jag är orolig att en vacker dag ska mamma inte hinna få fram flaskan välling i tid. Eller så kommer jag tråkas ut på skötbordet där mamma bara tvättar och tvättar rumpan på mig medan jag får göra absolut ingenting.

Ska man behöva ha det så här? Nu när det är jul och allt.

Desperata hälsningar
/Grodan