I kylen står en ask hemgjorda minttryfflar. Och bredvid står en bunke chilitryffel på kylning. Imorgon kväll ska det bli små bollar rullade i kakao. Minttryfflarna blev rullade i florsocker. Funderar på att göra en sats apelsintryffel också. Mest för att jag har precis en sats kvar på vispgrädden. 1dl per sats. Blir ca 20 stycken tryfflar i me-like-size. Jag gör inte dem inte så där stora som på NK.
Sen ska jag baka saffransmuffins. Nu har jag provat och funderat hur mina cup cakes ska bli. Det blir enklaste enklast faktiskt. Inte för att jag inte orkar, utan för att jag tyckte det blev finast. För det första hittade jag ingen affär med massor av kakpynt. Och vad ICA och dess gelikar har att erbjuda är ganska torftigt. Så det blir inte värsta kreaktionen. Det blir saffransmuffins i fina röda cup cakeformar från Indiska. De har små hjärtan som påminner som snöflingor. Det var det juligaste jag hittade. De är superfina. Och lagom stora.
Sen har jag köpt färdig kristyr (vit) som jag snajsar på i ett litet swischit mönster. Och så pyntar jag med lite röd pyntgelé. Även det inköpt färdigt. Det var snyggast. Juligast. Och löste mina logistikproblem. Dessa kan jag göra klart hemma och frakta till julkalaset. Så får det bli.
Sen är jag supersugen på att baka vörtbröd. Har ingen aning hur bra det blir. Men jag vill testa att baka. Receptet var inte så krångligt. Haha, jag har fått värsta baksuget. Jag vill göra små pepparkaksgrottor också. Men jag vet inte vad Sambons mamma kommer att tycka. Det kanske blir lite för mycket av det goda. Vörtbröden kan jag ju baka och ta med mig till landet när vi åker dit. Eller så tas de med på julafton. Det får jag fråga svärmor. Hur som helst, jag bakar för jag har lusten. Vart, när och av vem allt ska ätas, det löser sig.
Det märks att det var en evighet sen jag bjöd på kalas, eller en av mina frukostar där jag bjöd på nybakt scones eller lingonlimpa.
Jag vill gå på en tårtkurs. Jag är sugen att kunna men värdelös på att hålla på att lära mig själv på egen hand. Jag vet att det finns en i Jakobsberg. En vacker dag så är jag nog elev där.
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte