Julshoppat

Jazzie 2010-12-19 00:53 (3 kommentarer)
Idag var Sambon och jag ute och köpte julklappar. Eftersom vi inte köpt till varandra än så fick shoppingen ske på varsitt håll. Men efter några timmars stökande så möttes vi upp. Vi bestämde oss för att gå på bio. Jag vet inte när vi var och såg en film senast. Men nu blev det i alla fall "Due date". Jag hade verkligen inte stora förväntningar på filmen. Jag har set "Baksmällan" av samme regissör, och tyckte den var rätt ok. Men var inte så där himla sugen på samma typ av humor. Samtidigt tänkte jag att det spelar ingen roll vad för film vi ser. Bara att få sitta i biomörkret, uppslukas av en stor filmduk och bara vara. Det räcker för mig just nu. Dessutom föll tiden då filmen visades väldigt bra och jag visste att Sambon skulle vilja se den.

Så "Due date" blev det.
Oj, det var längesen jag skrattade så mycket. Den var underbart rolig. Oväntat händelserik. Fantastiska dialoger och gester. Små saker som gjorde filmen riktigt vass. Tycker jag. Jag skrattade så magen blev alldeles lätt. När vi kom ut från biografen kändes det som om vi hade varit borta en evighet från verkligheten. Efter filmen gick vi på tapasrestaurang och käkade. Fick sitta och prata om våra drömmar om att få flytta in i huset. Prata lite om julen och nyåret. Grodan dök upp i samtalet då coh då, men vi stannade aldrig länge vid honom utan gick lätt vidare.

Jag tror tusan att vi har skapat oss en jultradition. För så här vill jag gå och julshoppa varje år.

Moot

Åhhhh gud så mysigt!!!

2010-12-19 08:49:08

Bonita!

ja jisses vad härligt det låter. Toppentradition startad.

2010-12-19 11:02:33

crackgrrl!

Fint! Date-kvallar ar underskattade.... sarskilt av smabarnsforaldrar och par som varit tillsammans i evigheter och blivit "bekvama".

2010-12-20 03:11:46


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte