Sjukdom så här inför jul

Jazzie 2010-12-22 12:05 (5 kommentarer)
Imorse var det att packa ner hela familjen i bilen och susa bort till huset. Det var dags att vara där och diskutera vart innerväggarna på övervåningen ska vara.
I bilen på väg dit sa Sambon
- Jag har ont i bröstet. Och lite bakåt ryggen till.
- Hur länge har du haft det, undrade jag.
- I någon dag eller så.
- Har du fått en hjärtattack, skojade jag.
Jag VET, man ska inte skoja om sånt där. Men det var inget ha-ha-skojande, utan mer lättsamt frågat för att stilla eventuell oro som ville bubbla upp i magen.

- Neej, inget sånt heller. Tror jag.

Så var det inget mer med det. Vi for till huset. Diskuterade väggar med byggarna. Pratade lite strunt med farmor och farfar som också var med ut. Skildes åt och Sambon skjutsade hem mig och Grodan innan han svängde om bilen till jobbet. Så ringde han nyss.

- Jooo, sa Sambon, du vet det där med att jag hade ont i bröstet?
- Ja...
Jag hörde på rösten att det var något med det. Något på riktigt. Och i en liten sekund så stannade världen. Det var något med hjärtat alltså? Något fel? Jag skulle inte ha skojat. Jag skulle inte. Vad? Vad? Vad?
Hjärnan rusade sitt lopp, mendan kroppen var stilla.
- Jo, när jag kom till jobbet så hade jag fått röda utslag på bröstet och de på jobbet sa att jag nog måste kolla upp det. Så jag har varit på vårdcentralen nu... och vet du vad?

*intedöintedöintedöintedö*
Hjärnan fortsatte panikrusa fastän jag egentligen hörde på hans röst att slutet inte på något sätt var nära.
- Nej, vad...
- Jag har bältros, sa Sambon och skrattade lite.

Puh.
Jahapp. Så två dagar innan julafton har Sambon bältros och där första blåsan redan har spruckit enligt doktorn. Bältros är ju inte i närheten lika smittsamt som vattkoppor eftersom det inte är luftburet. Men ändå. Läkaren tyckte inte vi skulle göra något speciellt när det gällde Grodan. Om han får vattkoppor av Sambons bältros så är det väl lika bra, tyckte läkaren. Vattkoppor är ändå något som är bäst att ha som barn. Lika bra att få det överstöka liksom.

Jag tänker mer på julafton. Vi ska ju vara ca 15 stycken vuxna. Och jag vet inte om alla har haft vattkoppor. Och så där jäkla roligt att smitta någon där är det väl inte. Speciellt inte eftersom vuxna gärna tenderar att bli väldigt sjuka. I min familj tror jag alla har haft det. Jag är ganska säker.
Ja, ja. Vi får väl kolla upp lite grann.
Och Sambon har i vilket fall som helst fått en ganska lindrig form av bältros eftersom han inte har ont konstant hela tiden.

God jul, sa tomtefar.

Anni

Vilket elände! Jättebra att ni varnar dem som kommer dock. Jag fick vattkoppor när jag var 29 år och det var INTE kul. Så det kanske vore lika bra om Grodan fick det överstökat som liten.

2010-12-22 12:11:03

Morris

Usch, bältros är fruktansvärt! Och det kan man ju bara få om man haft vattkoppor, inte många som vet så det kan man upplysa om också.
Hoppas sambon kryar snabbt och att Grodis slipper båda!
Mvh. Hon som haft bältros TVÅ gånger.

2010-12-22 12:47:56

Jazzie

@Morris -- 2 gånger? Fy tusan.
Ja. Vi informerar nu de vi ska vara med på jul. Och det är ju bara om någon INTE har haft vattkoppor som det blir ett problem. För då kan de få det. Även om det inte är så stor risk. Han tänkte ju knappast gå med bar bringa och gnida sig mot folk. Störst risk är nog Grodan eftersom han sover i vår säng halva nätterna.

2010-12-22 13:58:16

Morris

Tänkte han inte? ;)

2010-12-22 14:44:51

Jazzie

@Morris - hehe, menade inte att låta dryg. Så lät det inte i huvudet när jag skrev det i alla fall. Men inser att det kan nog läsas med ett helt annat tonläge :)
Vi håller ju på att kolla av om vi kommer vara välkomna till julafton hos familj och släkt. Nu har vi fått ett ok. Mostrar och farmorar och farfarar är helt ok med en spetälsk Sambo. Hurra.

2010-12-22 19:45:31


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte