hade jag fått den här frågan för låt oss säga tio år sedan, då hade jag nog svarat "mitt föräldrahem", för det är vad som förväntas av mig och det är väl fan vad man gör och säger saker bara för att det förväntas av en. fast rent objektivt ÄR det väldigt fint, alla tycker det, en gammal släktgård som är omgiven av skog och hagar och ängsmark och inte en granne så långt ögat kan nå. vi är fostrade till att älska denna jorden, och på ett sätt gör jag väl det, men på ett annat sätt är det för mycket my home town-känsla, för mycket ångest som bor i väggarna och i luften man andas, för många spöken som vandrar omkring i periferin. så nej, jag svarar inte så längre.
jag har nog ingen absolut favoritplats just nu, men flera bra ställen så klart, och många på gångavstånd från där vi bor. det är egentligen inte så noga, det handlar mest om att det ska finnas träd och gräs och tystnad och inte för mycket folk som stör, helst ingen alls. städer är verkligen inte min grej.