men hur gör man...?

idag satt vi på fikarasten och pratade om svärmödrar och jag sa att en av sakerna som gör att jag har svårt för min svärmor är att hon är helt oförmögen att läsa sociala koder, att hon tränger sig på och liksom vill krypa in under huden och klistra sig fast och helt enkelt vara för nära, för på, för mycket, att hon inte fattar när det är nog eller när det inte är läge. om jag till exempel hade kommit hem till någon som stod i pyjamas och borstade tänderna så hade jag väl tyckt att det var en ganska tydlig signal att personen ifråga var på väg att gå och lägga sig, och då hade jag försökt klara av mitt ärende på nolltid, alternativt bett att få återkomma en annan dag. men svärmor är i ett sånt läge verkligen inte blyg för att bjuda in sig själv på ett sätt som får en att framstå som helt ogästvänlig när man inte genast slår på kaffebryggaren och gör sig redo för en förtrolig pratstund. där skulle man ju kunna invända att jag skulle ha sagt att det passar inte just nu, men kom gärna en annan dag, menvadfan, jag VILL ju inte umgås med människan. måste man verkligen?
(just för stunden är inte problemet så stort, för just nu har svärmor och mr S, på mr S' initiativ, tagit en paus. men man vet inte hur länge den varar.)

i den här svärmorsdiskussionen var det en kollega som inte ens känner mig särskilt väl som sa att han upplever mig som en person som väldigt tydligt utstrålar ett "kom inte för nära", det var något som man absolut inte kunde ta miste på. men Z då, tänkte jag, hon uppfattar ju inte alls de här signalerna. och så tänkte jag på det som Jazzie skrev i en kommentar kring förra texten om Z och blev ännu mer villrådig om hur jag ska förhålla mig till det här.

men hon driver mig långsamt till vansinne med sina FRÅGOR. nästan varje dag när det vi i något sammanhang råkar hamna på tu man hand så kommer de. ska jag hitta på något kul i eftermiddag? ska jag träna något med valpen (och i så fall vad)? eller ska jag och mr S göra något (och i så fall vad)? är det något tv-program som jag ska se ikväll (och i så fall vilket)? och sådär håller det på.

och man vill ju liksom inte vara helt oartig och bara svara "nej" eller "vet inte" på allt, eller säga att det har hon faktiskt inte med att göra. för det skulle ju kännas lite konstigt om jag tio minuter senare stod och pratade om mina eftermiddags- och kvällsplaner med någon annan. så jag svarar väl på frågorna så gott det går, utan att gå in på djupet eller något som är direkt privat, men det stannar ju för fan inte där, det värsta är att nästa morgon blir det liksom en uppföljning, "jahaaaa, gick det bra att träna igår?" "jahaaaaa, blev ni klara med källarstädningen i helgen?" "jahaaaa, hittade du någon julklapp till mr S när du var i stan igår?". och sådär håller det på, dag ut och dag in. och det är så sjukt irriterande och det känns som att hon bara snokar och rotar och gräver och kretar för att försöka ta sig närmare.

uäh. nä. jag vet inte. något fel är det ju någonstans. hos mig, hos henne, hos båda. men varför är det bara jag som tycker så?