Julbord
Jazzie 2010-12-05 22:20 (inga kommentarer)
Det var julbord idag. Jag bestämde att äta allt jag ville, men inte så mycket av något. Jag blev inte sjukt mätt. Och jag har inte ont i magen heller. Så jag tror att jag kommer klara mig i natt. Inget kalvande. Hoppas. Hoppas.
Det var hur som helst grymt trevligt. Jag gillar verkligen Sambons släkt. De är riktigt härliga. Lättsamma. Och roliga. Jag känner mig helt hemma i deras sällskap. Har jag gjort sen första stund. Grodan var tomte och übersöt. Jisses. Hade kunnat äta upp honom rakt av.
Imorgon ska jag packa in Grodan i bilen tidigt, tidigt. Åka ut till huset och ta emot hantverkare. Grannarna har redan flyttat in. Deras flyttlass gick igår. De ska bygga sin övervåning själva enligt ryktet. Hur som helst bygger de inte den nu på en gång innan de flyttar in som vi gör. Jag är glad för att vi har valt att göra allt först. Det är ett stort jobb med övervåningen. Och det hade inte känts fint att flytta in och ha det hängande över sig. Bokstavligt.
Nej. Nu måste jag nog gå och lägga mig.
Det var hur som helst grymt trevligt. Jag gillar verkligen Sambons släkt. De är riktigt härliga. Lättsamma. Och roliga. Jag känner mig helt hemma i deras sällskap. Har jag gjort sen första stund. Grodan var tomte och übersöt. Jisses. Hade kunnat äta upp honom rakt av.
Imorgon ska jag packa in Grodan i bilen tidigt, tidigt. Åka ut till huset och ta emot hantverkare. Grannarna har redan flyttat in. Deras flyttlass gick igår. De ska bygga sin övervåning själva enligt ryktet. Hur som helst bygger de inte den nu på en gång innan de flyttar in som vi gör. Jag är glad för att vi har valt att göra allt först. Det är ett stort jobb med övervåningen. Och det hade inte känts fint att flytta in och ha det hängande över sig. Bokstavligt.
Nej. Nu måste jag nog gå och lägga mig.
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte