det låter kanske lite trist, men jag kan faktiskt inte direkt minnas någon favorit. det var alltid roligt att fylla år när jag var liten, men det hände aldrig något speciellt. min önskepresent, min ponny (se förra texten), fick jag ju inte i födelsedagspresent, annars hade det varit den bästa.
nu i vuxen ålder är födelsedag mest förknippat med tvång, eftersom min mamma har bestämt att vi MÅSTE ha kalas för mig och min syster in our home town varje sommar. det förtar en hel del av det roliga med att fylla år.
mr S frågade mig i somras vad jag ville göra på min födelsedag, och jag svarade "jag vet inte". ungefär så är det.