det var någon gång i sjuan, jag stod och vacklade i ett slags gränsland. när jag började sjuan i en ny skola var jag ungefär likadan som när jag slutade sexan, men det var jag väldigt ensam om. jag förstod inte hur man överhuvudtaget kunde intressera sig för killar och kläder och smink när man kan hålla på med hästar, eller hur man kan vilja stå vid kiosken och hänga bland moppekillar när man kan ligga i sängen och läsa böcker med en varm hund vid fötterna.
ensamheten och utanförskapet bar jag redan med mig, det var ingenting jag tänkte särskilt på. men så småningom började det växa en slags oro i kroppen, någonting som drog och lockade, en längtan efter någonting som jag inte riktigt kunde definiera. och i den nya skolan var allting så hårt och kallt och slagen haglade över den som stack ut det minsta från det givna mönstret. jag började längta efter värme, efter närhet, ömhet, kärlek, fastän jag knappt kunde formulera det i ord; jag visste inte vad jag skulle göra åt det här rastlösa kliandet under huden; jag bodde längst bort av alla långt ut i skogen, jag hade inga nära vänner, var inte en av de häftiga med coola kläder som rökte och skolkade och åkte in till stan på kvällarna, jag var mera nån som inte fanns. senare skulle jag bli någon som alla visste vem det var, fast inte på något positivt sätt, men det var inget jag kunde föreställa mig då.
men så blev jag medbjuden på den här festen, mest av en slump, för att jag råkade befinna mig på rätt plats vid rätt tillfälle. Y (samma Y som återfinns i texten "your first love") och N sminkade mig och fixade mitt hår innan, de påstod att det var nödvändigt och jag kände mig mest utklädd och dum. men vi gick dit, blev bjudna på vin och rökte stulna cigaretter och alla killarna var äldre än vi, de flesta låg i lumpen, det tyckte vi var lite spännande. en av dom hade jag aldrig träffat förut, han bodde i stan men hans föräldrar hade sommarstuga i närheten. enligt Y och N var han töntig och ful, men vi hamnade bredvid varandra i en soffa, vi var berusade, "love hurts" spelades på stereon och så kysste han mig. jag tyckte om det; närheten, hans händer under min tröja, känslan av hud mot hud.
vi gick in i ett annat rum och hånglade, det var så många nya smaker och dofter och förnimmelser som virvlade omkring och jag tyckte om alltihop, men mest av allt närheten.
när festen tog slut skildes vi åt utan att säga så mycket. antagligen tog vi för givet att vi skulle träffas igen i något sammanhang, men det gjorde vi faktiskt inte, jag såg honom aldrig mer.