just idag ligger det träningskläder i min väska (eller låg, för de är uppackade nu), för just idag har jag varit och premiärtränat på mitt nya träningsställe. det har varit lite si och så med mitt tränande senaste året. jag skadade foten våren 2009, fick kortisonsprutor på hösten och hade löpförbud i ett halvår, sedan körde jag en LÄTT joggingrunda på kanske tre kilometer och fick genast svinont igen, nya kortisonsprutor och ny vila, diskussion med ortoped om operation, men jag är tveksam. nu är planen att jag ska göra ett nytt försök med löpningen till våren. då har jag vilat ett år, då borde skadan vara utläkt. håller inte foten då så SKITER jag i löpningen.
men hur som helst. när jag inte fick löpträna längre blev plötsligt INGEN träning rolig. i samma veva bytte de en massa personal på mitt förra träningsställe, och passen låg på så dumma tider att det bara kändes motigt och bökigt och tråkigt. och sedan flyttade jag från stan, och här i byn finns inget gym. men nu har jag hittat ett, i grannbyn, så idag var jag där och provade. jag har inte tränat på..jättelänge, men det kändes bara SÅ. JÄKLA. BRA.
men väskan var det ja. träningskläder låg det i den som sagt. förr var jag en sån som hade väskan full av bra-att-ha-saker, men jag försöker att inte vara sån mer. jag tror att jag började bli sådan under en ganska jobbig tid när jag inte hade någon fast punkt och ingen egen adress och var så jävla ensam och utlämnad till mig själv. men det var då, nu BEHÖVER jag inte gå omkring med om-jag-skulle-hamna-på-en-öde-ö-beredskap varje sekund. eller så försöker jag tänka, men ibland är det svårt att tänka bort katastroftankarna och att överge den där känslan av att vara utlämnad bara till sig själv och att inte ha en enda jävel att be om hjälp. för det är ju inte så längre.
fem saker som ALLTID finns i väskan är:
1. plånbok
2. nycklar
3. receptbelagda värktabletter
4. armékniv
5. hundpåsar
ofta ligger kameran där också, nu på vintern även någon spray till billåset. mobiltelefonen har jag alltid i fickan, därför går kläder utan fickor FETBORT.
sådärja. nu ska jag gunga bort i det som återstår av endorfinruset och hoppas på att få oja mig över härlig träningsvärk i morgon.