Hur orkar hon?

Jag har en lugn grodsovarstund.
Grodan sover, jag har det lugnt.
Det är en grodsovarstund.

Mamma har åkt iväg. Ikväll kommer pappa hem. Och i helgen kommer syrran över. När jag tänker att det här livet bara är tillfälligt så inser jag hur van jag har blivit att ha min familj närvarande. Hur bortskämd jag har blivit att inte vara bara Grodan och jag hela dagarna. Det är ju galet avlastande bara att vara en till. Och mamma är ju dessutom urkraften själv när det kommer till sina barnbarn. Hon verkar aldrig tröttna.

Hur hon orkar leka med Grodan som hon gör fattar inte jag. Jag orkar inte ens bråkdelen av vad hon gör. Efter att Grodan har ätit välling där vid 6-tiden på morgonen leker han och jag en liten stund. Jag testar och ser om han fortfarande är trött och vill sova lite till. Ibland vill han det. Ibland är han helt ovillig. Då vill han bara leka, leka, leka. Så vid 7-tiden går jag och Grodan en trappa upp. Tittar in hos mormor och säger
- Heeej mormor, vill du leka?

Mormor vill alltid leka. Fastän klockan bara är 7. Så Grodan och mormor leker. Mamman går och lägger sig igen. Sover tungt fram till 8.30-9 kanske. Ibland har mormor och Grodan lekt hela tiden. Ibland har Grodan somnat efter en stund. De har lekt koja. Båt. Åkt till Amerika för att Grodan är en indian (ian som mormor säger på barnspråk) med mohikanfrisyr. Vad lekarna exakt innebär vet bara Grodan och mormor. De berättar inga detaljer utan bara fnissar sins emellan.

Och man ser tydligt hur mycket Grodan älskar sin mormor. När Grodans mamma dyker upp i hans synfält kan han reagera med att antingen
1) Bli jätteglad
2) Sitta still och titta på sin mamma
3) Vilja bli upplyft
Men mormor får alltid samma reaktion - total superglädje. Grodan kan inte sitta still. Han hoppar och ler med hela kroppen.

Det är en sån ynnest att ha min mamma så här i mitt liv. I Grodans liv. Jag skulle kunna göra en lista med saker som kanske inte är fullt lika positiva med att leva så nära inpå sin egen mor. Men det negativa är så oerhört små saker jämfört med de positiva. Bara en av alla bra saker överväger allt det mindre bra.
En endaste
- Jag byter på honom! från mina mamma får allt det negativa att försvinna.
Inte för att byta blöja är speciellt jobbigt. Men när hon gör det så hör man hur de skrattar och pratar, mormor och Grodan. Deras egna stunder låter alltid magiska. Och mitt hjärta smälter och hela mitt inre blir alldeles mjukt och varmt.

Jag har så galet mycket värme runt omkring mig. Kärlek. Inte bara riktat mot mig. Men all den kärlek jag bevittnar gör att hela jag blir lugn och mjuk. Inga hårda kanter. Mormor. Morfar. Farmor. Farfar. Mina båda systrar. Jag och Sambon. Vi växer och med det växer vår kärlek. Vi är trötta men kärleksfulla. Och jag finner att det är svårt att bli arg. Så jag blir inte arg på min mamma trots att vi lever så nära inpå varandra. (förr hade jag kokat vid det här laget) Jag blir inte arg, eller ens irriterad, på mina svärföräldrars kokosbollar. Jag låter istället bli att köpa eget snask-saker. För det ska ju ärligt erkännas, jag lever inte endast på rivna morötter.

Nu är grodsovarstunden slut och Grodan sitter på golvet och leker dinosaurie.
- Morrrrrr, låter han långt ner i halsen medan han leker med Kanin.