Jag vill lära mig lagom

I helgen trillade jag ur viktväktarprogrammet för första gången. Jag har hållt på i 11 veckor och hållt mig till programmet ända fram tills nu. Det betyder inte att jag har gått ner varenda vecka. Men de veckor jag stått still eller gått upp något hekto har inte berott på att jag ätit för mycket, utan mer till när i månaden det varit. Så istället har jag gått ner desto mer veckan efter.

Förra veckan var alltså min 10e vecka och då hade jag total gått ner 7,6kg. Så det är med lite ångest jag ska gå och väga mig idag. Inte för att det är hela världen att jag har gått upp lite grann, utan för ... ja, varför? Jo, för nu ångrar jag mina utsvävningar i helgen. Det var "Det goda köket", mässan i Älvsjö. Jag hade faktiskt trott att det skulle finnas lite mer prylar på mässan. Men så var det inte. Det var BARA mat och sprit. Spriten lät vi bli, men all mat som vi kom över smakade vi på.

Det hade väl varit ok. Men när vi kom hem blev det godis till kvällen. Och igår var det kalas hos syrran med rabarberspaj. Ångesten kommer sig av att jag tappade greppet. Istället för att smaka en godisbit av Sambon så blev det 10... eller mer. Och istället för att ta en bit rabarberspaj så tog jag påfyllning.

Jag skrev ju härom gången om mina svärföräldrar som kommer med godsaker. Och som jag ser på hela saken så är det nu, under min viktnedgång som jag måste lära mig att hantera frestelserna. Att kunna äta något och sen vara nöjd. För om jag inte lär mig det nu när jag väger och mäter mat så kommer det gå åt skogen när målet väl är uppnått och man ska kliva in i sitt varje-dag-liv och behålla vikten. Det är nu jag ska lära mig hur mycket lyx man kan unna sig. Att hitta nivån lagom. För annars trillar jag ändå bara tillbaka längre fram.

Jag vet inte hur många omgångar jag har haft godisuppehåll i mitt liv. Men det är rätt många gånger nu. Och varje uppehåll har varat mellan 1-2 år. Under den tiden har jag inte ätit en endaste godisbit eller choklad. Under några uppehåll har det även innefattat bullar, kakor, tåror, chips, ostbågar och efterrätter. Och det går bra. Så länge det är nolltolerans så funkar det. Men samma dag som det blir tillåtet igen så trillar jag tillbaka i mina gamla mönster. Ett eskalernade mönster som gör att jag tillslut äter något skit varje dag. VARJE DAG!

Jag vill utvecklas. Jag vill hitta något knep i mitt liv för att kunna hantera mitt sötsug. Jag vill komma dit där jag kan ge mig själv tillstånd att äta en bulle. Men sen stanna. Inte ta den där bullen eller två extra. Jag vill kunna gå på en matmässa och äta allt som bjuds och komma hem och känna mig nöjd med det. Inte gå och slå i skåpen och sen gå och norpa godis efter godis ur min Sambons skål. Och jag har känt mig stark, motiverad, balanserad så många veckor nu att jag trodde att jag just den här helgen skulle fixa det. Men inte.

Jag har ju några månader till på mig att öva. Jag har ju bara kommit halvvägs i viktnedgången. Men i helgen fick jag i alla fall underkänt. Och vågen idag kommer visa det.