Grodan kryper

Idag fick Grodan till sina första 5 riktiga krypsteg. Han har hållt på att kämpa i veckor nu. Han har alla motoriska moment, men lyckas inte riktigt pussla ihop dem i rätt ordning. Han kan komma från mage till krypläge. Lyfta varje hand var för sig. Dra benen under sig. Och även gå från krypläge tillbaka till sittande. Han kan snurra runt, vända och vrida sig. Ja, han har som sagt allt på plats och nu ska det bara pusslas rätt.

De fem stegen var mer slump och upprepades inte sen igen. Men det som skiljer idag från igår är att han kommer framåt i precis den riktningen han avser. Han har ju i säkert en veckas tid nu rört sig över ganska stora ytor. Men det har varit mer slumpartat vart han hamnat. De flesta krypförsöken har resulterat i att han kommer bakåt. Sen lägger han sig på mage och snurrar runt. Och så upp i krypläge igen och backa vidare i en ny riktning.

Men idag kommer han framåt. Dit han vill.
Det är så enormt imponerande att se hur så här små barn sliter enträget att utvecklas. Hur de vägrar ge upp. Trots att de blir extremt frustrerade så har de inte ro i kroppen att låta bli någon längre stund.
Som mamma får jag nästan ont i magen att se hur Grodan kämpar och kämpar utan att riktigt nå dit han vill. Det har varit lite tungt dessa veckor att bara sitta bredvid och titta på. Utan att kunna hjälpa till i någon direkt mening. Ibland har man ju försökt, men jag tror ändå Grodan klarat sig bäst utan mig.

Min lilla stora pojke.