Grodperspektiv

Grodan växer och frodas.
Livet ser nog ganska annorlunda ut i Grodans ögon än i mina. Han tar sig an allt han möter så fördomsfritt. Helt utan att i förväg veta vad som ska hända. Det finns inga givna resultat av händelser. Visst, leksakerna faller ner till golvet när han släpper dem utanför barnstolen. Men det är ju faktiskt inte säkert att det händer varje gång. Så det måste prövas. Om och om igen.

Grodan har fått en leksak. Det är en pryl som ska hänga i spjälsängen. Men eftersom vi ännu inte sänkt ner spjälsängen till botten får den inte plats där. Så Grodan får leka med den på köksgolvet. Leksaken går att sätta igång, då spelar den musik, bollar susar fram och tillbaka, snurror snurrar och en sol blinkar spännande.
Men när jag tittar ner på honom sitter han med leksaken upp och ner. Baksida är gul plast. Inget som låter. Inget som blinkar. Inget som snurrar. Men det sitter två remmar som är spännande att fingra på och smaka på. Och det hänger två röda trådar på baksidan.

Sett ur Grodans perspektiv är det inte givet att blinkande och snurrande och spelande är mer spännande än två röda snören. Faktum är att det är precis lika spännande vilket som. Grodan leker med baksidan i 20 minuter utan att han ens tittar upp. Och jag inser hur mycket som man själv bara förutsätter och sen utgår man från det.

Det är spännande att se hur Grodan upptäcker världen och sakta bygger upp sina egna stolpar i livet.