Vi fajtas

Jazzie 2010-10-31 22:51 (3 kommentarer)
Sambons pappa ringde idag. De var vid tomten och tittade på garageplattan. Den var sne och vind och inte på något bra sätt. Så det var bara att ringa vår mäklare, tillika byggchef när det gäller vårt garage. Sambon, Svärfar och Mäklare får ta och träffas imorgon och komma fram till lösning. Jag orkar inte ens tänka på saken. Sånt här tycker jag är sjukt jobbigt.

Jag får koncentrera mig på Grodans matvägran. Eller, ska vi kalla dem, Grodans nya matrutiner. Gröt som har funkat fint i jag-vet-inte-hur-många veckor är numera tvärnit. Välling är alltid att föredra. Mat går, men bara ibland. När ibland är och när det inte är, ja det vet bara Grodan. Efterrätt funkar ju förstås. Om Grodan fick bestämma skulle han leva på välling och efterrätt.

Nu försöker jag ju göra så att Grodan inte får bestämma. Utan att jag får vara med på ett hörn i den processen. Men Grodan lär sig nya tricks att få övertag. Nu har han lärt sig att hulka tills han kräks upp all den mat jag har lyckats lura i honom. Och när han har gjort det 2 gånger under en slitig matning, ja, då ger hans mamma upp. Då klarar hon inte vara så där stålhård.

Vem vet hur den här kraftkampen slutar till slut. Men just nu leder Grodan.

Anni

Funderar - är det smaker han inte gillar? Eller konsistenser? Det är inte lätt med såna där små.

2010-11-01 08:56:38

Jazzie

@Anni - tyvärr så verkar det inte vara så. Gröt har varit supergott i hans bok ända fram tills nu. Helt plötsligt så är det inte roligt längre. Och på matfronten så finns det klart mat som han gillar bättre eller sämre. Men det är inte det jag fajtas med. Utan samma mat som ena gången funkar och andra gången är helt omöjlig.

2010-11-01 11:05:41

ventil

Inte så att det är tänder på väg? Räkan äter jättedåligt och vägrar tom ibland när bissingar är på väg.

2010-11-01 12:23:03


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte