Har haft ont i magen och feber ett par dar. Inte dålig i magen, utan bara ont. Och hosta och ont i öronen. Konstig sjuka, men jag antar att det är nån sorts förkylning.
Hur som helst har jag varit hemma och faktiskt fått se lite av KV på förmiddagarna. Igår sov jag bort hela dan, men idag fixade vi frukost och tittade på en gammal film ihop, så mysigt!
Där låg jag, med håret i en fultofs, gammal säckig t-shirt och raggsockar. Bredvid satt KV med håret på ända, trasiga mysbyxor och en gammal morgonrock. Jag bara tittade på oss och insåg att vi har DEFINITIVT kommit över den där fasen där man försöker göra sej till och snofsa upp sej för sin kärlek... Men det är på nåt vis så jag gillar honom bäst, han är så söt mitt i alltihop. Min lufs!
Ute skiner solen och bara ropar på mej att jag ska ut och promenera. Men sen har jag lärt mej att när man har feber ska man stanna inne och VILA. Igår orkade jag knappt ur sängen, nu börjar jag bli rastlös. Förmodligen ett friskhetstecken.
Tycker jag kunde bli frisk nog att orka jobba lite med skolarbetet som ligger efter. Men nej, hjärnan skyller på feber och vägrar starta. Så jag låter ögonen tugga mentalt tuggummi framför intelligensbefriade komedier på TV istället.
Äh, jag är sjuk! Det är synd om mej! Någon borde komma hit och mata mej med tröstgodis. Hmmm, undrar om jag skulle orka dra på mej ett par byxor och krypa ner till affären på hörnet och köpa lite choklad... Det är nog precis just vad jag möjligen skulle kunna orka...