Nästan som ett avsnitt House

Jazzie 2010-10-14 11:36 (3 kommentarer)
Idag hade jag tid hos Dr O, handkirurg. Min hand är ju bättre, men inte helt bra. Och jag är orolig. Gillar inte att ha skräpig hand.
Dr O kom in, tog i hand och hälsade. Klämde och kände och lät mig beskriva.
- Ja, sa Dr O, det är ju den där skuggan vi ser på röntgenbilderna. Men jag vet inte vad det är. Jag har inte sett något sånt under mina 15 år som kirurg.

Jag fick en sån där spänd känsla att nu skulle allt förvandlas till ett House-avsnitt. Dr O skulle börja halta lite och säga
- Det här börjar bli lite intressant.
Sen skulle han försvinna och konsultera sitt läkarteam vid en whiteboard.
- Det kan vara malaria, skulle en av läkarna säga.
- Hon påvisar ingen feber. Symptomen är fel.
- Spräckt mjälte, föreslår en ljushårig läkare.
- Hon satt på en pilatesboll, hon hoppade inte ner från en balkong, skulle det vresiga svaret från kollegan som inte gillar viktigpetterns usla förslag.
- Jaha. Har du något bättre förlsag, snäser viktigpettern tillbaka.
- Fästing. Det kan bli alla möjliga följdsjukdomar.
Dr O blir irriterad.
- Det är skuggan, det är skuggan vi vill åt.

Jag skulle helt plötsligt få hjärtstillestånd, eller börja blöda ur porerna och skuggan skulle bli än mer mystiskt. Dr O skulle få kladda en hel massa på sin whiteboard. Jag skulle få åka in och ut ur apparater och göra tester. Tillslut skulle de hitta felet och jag skulle sjungande och hoppande lämna sjukhuset.

Nu är ju livet sällan ett House-avsnitt. Inte ens med min mystiska skugga. Dr O sa bara
- Jag tycker vi stoppar huvudet i sanden och hoppas att det här löser sig själv. Att gå in och skära och leta efter den där lilla saken, vad det än må vara, är lögn.
Han tyckte jag skulle sluta med antibiotikan och Voltaren. Jag skulle ge det lite tid. Blev det sämre skulle jag komma tillbaka. Men ett par veckor kunde jag nog räkna med att känna av det. Men jag skulle inte gå omkring och ha ont i flera månader.
- Men du har ju blivit avsevärt bättre på bara några dagar. Så det här löser sig nog, sa Dr O.

Jag har ju blivit bättre. Mycket bättre. Men gillar ändå inte att gå omkring med en skugga som känns ganska tydligt i det mesta jag gör med min vänsterhand.

Mucklan2

Skugga eller ej, det låter bra att du har blivit bättre på några dagar. Kroppen är fantastisk på att läka. Jag tror det är bra att låta det få lite tid. Förresten, jag börjar närma mig bf (29/11) tror du att vi skulle kunna ordna någon slags överlämning av bärsjalen inom en inte alltför avlägsen framtid? Kram!

2010-10-14 12:10:41

Anni

Fattar att det är irriterande att inte veta vad det är, men kroppen läker det mesta själv och bara det går över så...

2010-10-14 18:53:27

Heidi

Godt at det er fleire enn meg med den typen famtasi. Akkueat same typen fantasiar kunne ha svirra omkring i mitt hovud...

2010-10-15 09:44:57


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte