Konstiga fingrar att göra ont

Det var när jag skulle gå och lägga mig härom kvällen allting började. Sambon och Grodan låg och sov. Jag smög ner i sängen tyst och försiktigt. Jag märkte att jag hade ont mellan pek- och långfingret. Jag bände lite på fingrarna. Aj, det gjorde faktiskt ont. Jag tryckte, kände och petade lite till. Det enda det resulterade i var en molnande värk.

Jag gick upp ur sängen efter en kvart. Jag behövde få annat att tänka på. Det värkte, men inte så farligt. Jag hade mest svårt att låta bli hålla på att dra i mina fingrar.
Jag försökte komma på vad jag kan ha gjort. Tidigare på kvällen hade jag suttit och lekt på min pilatesboll. Men jag hade inte slagit i handen eller gjort något annat som hade gjort ont.
Jag gick ut och la mig på soffan och läste min bok. Somnade och vaknade först vid tre-tiden på natten. Grodan hade vaknat och var inte helt nöjd. Nu när jag reste mig hade jag galet ont i fingrarna. Mycket värre än när jag gick och la mig. När jag lyfte upp Grodan ur sin säng fick jag bita mig i läppen för att inte skrika högt. Det gjorde helt galet ont. Varje rörelse på fingrarna fick ögonen att tåras. Grodan blev nöjd när han fick ligga mellan mamma och pappa. Hans mamma var inte nöjd alls.

I mörkret låg jag och tänkte. Jag insåg ju att jag måste åka in till sjukhuset och kolla upp vad det här var. Men hur tusan skulle det gå till? Just den här dagen skulle mormor vara barnvakt till Grodans kusin. Och även om mormor är flink när det gäller ungarna så är det lite väl mycket att ensam ta hand om en 7 månaders och en 4 månaders. Och man vet ju att sitta på akuten ofta är en heldags aktivitet.
Av alla dagar Sambon jobbar så var det just den här dagen då han inte kunde stanna hemma.

Klockan 3 smög jag upp till min mamma och väckte henne. Fingrarna gjorde så ont så jag ville gråta. I mörkret diskuterade vi fram och tillbaka vilka alternativ vi hade. Det slutade med att bästa förslaget var att ringa farfar på morgonen och be honom komma hit och hjälpa mormor med ungarna. När jag smög tillbaka till min säng vaknade Sambon. Jag förklarade att vi behövde åka in, men att det kunde vänta lite.

Vi väntade till 5. Sen stod jag nästan inte ut och Sambon kunde ändå inte sova. Vi kom till akuten 5.45. Sen började en 4-timmars resa som i korthet gick till så här:
Jag fick röntga handen. När doktorn tittade på bilderna kunde hon inte säga något bestämt annat än att inget var brutet och inga sprickor syntes. Men en handspecialist behövde komma och träffa mig och granska bilderna.
Inte heller speciallisten kunde säga vad det var. Jag sa att jag har ont på ett exakt ställe. Det är på sidan om knogen på långfingret. Specialisten sa att ja, jo... det är ju precis där man kan se en mörk skugga på röntgenbilderna. Men man kunde inte säga vad det var för något.
Hans bästa gissning var att det är något föremål som inte hör kroppen till. Men han hittade ju inget sår på mig där föremålet kunnat ta sig in via. Nåja, sa specialisten, det kan vara något som funnits i min kropp en längre tid och först nu hamnat på ett ställe där det stör.
- Saker som är så små att de knappt syns på röntgen brukar kroppen kunna ta hand om själv, sa specialisten. Så jag vill inte göra något nu. Utan du ska få antibiotika och inflammtionshämmande medicin. Och så får du en återbesökstid hos handkirurgen nästa vecka.

När jag kom hem tejpade jag ihop mina två fingrar. Medicinen tog udden av smärtan och redan dagen efter var det bara en skugga kvar av allt det onda. Helt sjukt. Jag förstår absolut ingenting. Så jäkla ont som det gjorde, och det var ganska duktigt inflammerat också. Och nu kan jag bara känna vart det gjorde ont men inte så mycket mer. Jag har fortfarande fingrana tejpade. Men det är mest för att jag inte ska råka göra lite för mycket med fingrarna utan låta de få vila sig friska nu. Förhoppningsvis kan jag avboka tiden hos kirurgen i nästa vecka.

Sa jag att det var vår 2-års dag? Jag och sambon hade ordnat barnvakt för kvällen för att vi skulle gå ut och äta gott och mysa.
Vi kom iväg, men det var två trötta 2-årsfirare. När jag menar två trötta, så menar jag verkligen det. 19.50 var vi hemma igen. Syrran som var barnvakt tittade upp
- Är ni hemma redan?
Ja. Vi var hemma. Men jag är faktiskt glad att vi kom iväg överhuvudtaget. För vi hade en riktigt trevlig middag.