sailing

.jag 2010-10-11 06:36 (2 kommentarer)
och så var det måndag och ny arbetsvecka igen, jag hoppas att den här blir lite lugnare än förra. även om ingenting direkt tyder på det, men man lever ju på hoppet.

helgen var fin. vädret var UNDERBART, sol och höstluft och massor av utevistelse. i fredags åkte jag till N och D:s hus och hjälpte till att röja lite, och sen var vi på soptippen och slängde skräp. lördagen inleddes med spårövning på hundkursen, det var kul och gick jättebra. sedan åkte jag hem och bakade och så kom N med lille A. det är hektiskt att hålla ordning på en ett-och-ett-halvt-åring när man inte är van, så när de hade åkt hem beställde mr S och jag hämtmat och slappade i soffan resten av kvällen. igår gick vi först en tretimmars skogspromenad i det härliga vädret, sedan åkte vi hem och röjde och rensade och gjorde en enorm hög med sådant som ska till soptippen, sedan var vi och röjde lite vid N och D:s hus igen. och sedan hem och laga middag och äta middag och tja, sedan var helgen slut. men det har varit SÅ skönt.

fick inleda den här dagen med att skrapa rutorna på bilen. det känns ju sådär, men det är ju faktiskt snart mitten av oktober så det är väl ganska normalt. nu sitter jag på jobbet och försöker lägga upp en strategi för hur jag ska hantera min fd sommarjobbare, jag känner att jag börjar irritera mig mer och mer på hennes osjälvständighet och hennes sätt att liksom förutsätta att jag ska vara engagerad i allt jobbrelaterat som hon gör. som i fredags, då kom hon och frågade mig om jag visste ifall det fanns fler skyddshandskar någonstans, för det var tomt på det vanliga stället (eftersom folk av någon underlig anledning liksom bara förutsätter att någon annan ser till att saker beställs hem, man behöver inte ens säga till när något börjar ta slut...AAARGH!). ja, i alla fall så sa jag att jag (JAG) kunde sticka iväg och köpa fler vid tillfälle, och sedan var det inte mer med det, trodde jag. när jag kom tillbaks efter fikarasten så sa jag något om "nej, nu måste jag sätta igång med det och det" och då säger hon helt förvånat "men skulle vi inte låna jobb-bilen och åka och köpa handskar". alltså, för det första, vilka VI? det behövs väl knappast TVÅ personer för att ta sig till en affär som ligger tio minuter bort för att köpa en kartong handskar, och för det andra hade jag ju sagt att JAG skulle göra det vid tillfälle, vilket inte direkt inkluderade henne. och lån av jobb-bil hade inte ens en gång diskuterats, men det alternativet hade hon funderat ut på egen hand och liksom tagit för givet att jag var med i den tankegången (utan att hon sagt någonting). hur som helst så sa jag att hon kunde åka och köpa de där handskarna själv, för jag hade inte tid just då (och det var ju för farao HON som behövde handskar, inte jag) och då betedde hon sig nästan som att jag hade SVIKIT henne. och det här är alltså en vuxen kvinna, bara några år yngre än jag, alltså ingen hjälplös tjugoåring som precis har kommit ut i arbetslivet, det hade man väl kunnat ha lite mer förståelse för.
senare på dagen kom vi att prata om en person här på jobbet som heter (typ) per men kallas för peter. "jag visste inte att peter egentligen hette per", sa hon. "nej, det är lite märkligt, men så är det", sa jag. "varför kallas han peter"? undrade hon och jag sa att jag inte visste. och då kan det inte SLUTA där, utan ska fortsätta "men varför kallas han för peter, det är ju jättekonstigt?" och "heter man per brukar man ju kallas för pelle, men varför kallas han för peter?" och JAG HAR JU SAGT ATT JAG INTE VET och vad tror hon egentligen att hon ska få ut av detta evighetströskande? verkar det rimligt att jag efter tjugonde spekulationen plötsligt ska vända om och erkänna att jag i själva verket sitter inne med en hel hög fakta i frågan? det verkar väl inte särskilt troligt.


ja, sånt där är väl inte hela världen, men det är många såna där små irritationsmoment varje dag, och jag önskar att jag vore mer tolerant, men det är jag inte. då önskar jag att jag åtminstone kunde få bli lämnad ifred, det hade ju varit lättare att vara tolerant om man inte behöver ha folk PÅ sig hela tiden, men det blir jag inte, utan folk som jag nästan inte står ut med ska hela tiden komma och försöka picka små små hål på min lämna-mig-ifred-bubbla. och det är ASJOBBIGT, för man är ju ändå väluppfostrad och sådär och kan inte riktigt med att snäsa åt folk när de egentligen inte har gjort något. andra kanske kan, men inte jag.

ja. men helgen var som sagt fin. nu ska jag förbereda för ett jobbigt jobbmöte och sedan rullar väl veckan på helt enkelt.

Moot

hoppas du får en bättre vecka :-)

2010-10-11 09:01:22

crackgrrl!

herregud vilken idiot! sadana manniskor gor mig vansinning... du har all min sympati!

2010-10-11 17:42:44


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.