idag kom jag från jobbet i tid, min chef och jag hade ett samtal om min övertid, det är bistra tider och helst hade han sett att jag tog ut den som komp och inte i pengar. menvadfan, jag HINNER ju aldrig vara kompledig. vi kom i alla fall överens om att jag ska sträva efter att försöka ta ut lite mer komp under lågsäsong eftersom det inte ser bra ut med en massa övertid då. jaja, inte mig emot så länge jag får ut övertiden i pengar under högsäsong, när jag inte direkt har något annat val än att stanna kvar när det kör ihop sig. vilket jag betonade för chefen, och han hade väl inget att invända och det vore väl FAN om han hade gjort det.
hur som helst, jag kom hem och gick ut med hundarna i det jättejättefina vädret. när jag kommit en bit så ställde sig S-hunden på en gräsplätt och började ulka och sedan spydde han. det händer ibland, så jag tänkte att han hade väl ätit gräs som vanligt och det var väl inte så mycket mer mer det. förrän han ramlade omkull och började krampa. fy farao vad otäckt det såg ut, och jag kände mig helt hjälplös, herregud, tänk om han dör, vad gör man liksom? det kändes som att krampanfallet varade i flera evigheter, men det rörde sig väl kanske om någon minut, sedan var det över och han reste sig upp och var ungefär som vanligt, fast väldigt andfådd. jag visste inte direkt vad jag skulle ta mig till så jag gick raka vägen hem och ringde djursjukhuset. dom kunde ju förstås inte säga någonting om vad det var, det kunde väl i princip vara nästan vad som helst, men de tyckte i alla fall inte det fanns anledning att åka dit om han inte fick fler anfall. så nu är han under OBSERVATION här hemma och verkar mest tycka det är lite konstigt att vi springer och tittar på honom hela tiden. tack och lov så verkar han - peppar peppar - inte vara det minsta påverkad, han har både ätit och druckit och nu ligger han och vilar tillsammans med valpen. HOPPAS VERKLIGEN att det var en engångsföreteelse, för fy vad otäckt det var.
så, nu ska jag samla ihop mig och försöka åka på kurs med valpen, jag känner mig fortfarande lite skakig. får försöka tänka att händer det så händer det och det finns INGENTING man kan göra för att förhindra det i nuläget. men det är ju inte precis någon lustig tanke. fina S-hunden, han är ju bara sex år och har alltid varit frisk som en nötkärna, det får inte hända honom någonting. framför allt skulle mr S bli helt förstörd. jag tycker väldigt mycket om S-hunden, men det är inte MIN hund på samma sätt som S-hunden är mr S' hund.
och sedan har jag blivit ombedd att hjälpa till på en hästtävling i min fd ridklubb, det blir jag ibland och det är helt okej att komma dit och hjälpa till och slippa ansvar. fast den här gången har jag tydligen blivit inbokad som någon slags allt i allo, typ avbytare. och det vägrar jag att vara, herregud, jag har varit tävlingsledare och verksamhetsansvarig i en massa år, då tänker jag fan inte vara typ dörrvakt eller protokoll-löpare. FAKTISKT. vi får väl se hur denna information (lite snyggare formulerad) tas emot.