varning, gnälligt

fy fan vad jag är SJUK. igår kväll frös jag som en galning, och jag fryser nästan aldrig, så jag tände en brasa i kaminen (oh yes, äntligen har sotaren godkänt våra för dyra pengar renoverade skorstenspipor så att detta är möjligt) och satt och kurade framför den i fleecejacka och filt och frös lik förbannat. gick och lade mig iklädd joggingbyxor, tröja, raggsockor, fleecejacka och drog på mig både täcke och överkast och efter ett tag ett täcke till, men frös lik förbannat. och jag hatar att frysa. och halsen kändes helt svullen och så började jag inbilla mig att jag inte fick någon luft och vips så kom lite väldigt gamla men inte desto mindre obehagliga sjukhusminnen från helvetet och höll mig sällskap ett tag. och så frös jag, och varje gång jag hostade kändes det som att hela halsen och bröstkorgen höll på att slitas i stycken och det gjorde så jävla ONT att jag hade börjat lipa om jag inte hade haft så förbannat ont i huvudet att det kändes som att det skulle sprängas.

jag har haft bättre nätter om man säger så.

och då tycker man ju att man skulle ha vett att STANNA HEMMA FRÅN JOBBET, men nehejdå, luther och jag släpade oss minsann upp klockan 04.30 precis som vanligt, för jag hade massor att göra och dessutom möte i en projektgrupp där jag är samordnare och som jag tyckte att jag inte kunde missa. jag bet ihop och härdade ut till klockan ett, sedan åkte jag hem och rasade ner i sängen och sov till typ nu. dum är bara förnamnet och jag känner mig (förstås) inte ett dugg bättre, halsen känns som ett öppet SÅR och varje gång jag hostar (=ofta) så känns det som att lungorna ska lossna.


MISÄR var ordet och enda fördelen är väl att jag inte orkar hålla på och gräva i själen, jag lämnar allt som det är exakt just nu och låter det sjunka ner och stelna; det känns enklast så. jag har gjort det förr, jag kan göra det igen.

och nu ska jag elda i kaminen och äta glass och glo på någon fördumnings-tv. och snart är det helg. fokus på ljuset för fan; ljuset.