Att älska mig

det här med vänner igen då... är det jag som är konstig som bara håller mig med vänner jag älskar till 100%? Såna jag kan vara mig själv med och som jag skulle göra vad som helst för? Klart jag har bekanta jag INTE skulle gömma ett lik för eller nåt, men de är ju inte vänner.

Igår tillbringade jag hela eftermiddagen på sjukhuset. Jag hatar sjukhus. Men jag hade velat ha sällskap om jag brutit nyckelbenet och fått hjärnskakning, så vad gör man liksom? Klart jag åker dit. Min vän trillade när hon lekte med maten (red, alltså) och de befarade att hon skadat nacken så hon fick inte åka hem. Så där satt jag, hela eftermiddagen i en miljö jag hatar och höll henne sällskap, och det kändes inte det minsta som en uppoffring. Och jag vet att hon skulle ställa upp för mig om jag behövde henne. Trots att vi just lärt känna varandra.
Som alla andra av mina vänner älskar hon mig.

Och jag dem.