Människor som tycker om mig förbryllar mig ibland. Vad väntar de sig av mig, vad är det med mig de tycker om? Vad händer om jag inte kan leva upp till den bild de har av mig? För inte kan det väl vara så enkelt att det är bara mig rakt upp&ner, med brister och fel, som de tycker om? Visst måste det vara nån idealiserad bild av mig de ser, nåt jag inte är, nån jag hellre skulle vilja vara? Det jag borde vara?
Kan det vara så att det enda de kräver av mig är att jag är mig själv, och att jag accepterar dem för dem själva?
Kanske är det så enkelt som att om man ger så får man... Tack för platshjälpen! Det tycker jag är vänskap! ;-)
2003-02-17 12:22:06
kicki
Momo: varsågod. Det var vänskap i flera led dessutom, inte illa alls. =) Men jag tror inte att det automatiskt är så enkelt. Jag kan föreställa mig flera personer som inte alls skulle ge tillbaka bara för att jag skulle ge, och tvärtom. Vissa personer ger mig inget hur mycket de än försöker, vi befinner oss helt enkelt inte i samma verklighet. Och tänker man så är det ett under att man nånsin träffar nån att bli vän med, nån man tycker om som tycker om en tillbaks. Jag blir lika glad varje gång det händer, jag misstänker att jag är lite kräsen när det gäller mina pressumtiva vänner.
2003-02-17 12:28:55
Frigg
Tss! DU kräsen??? ;)
2003-02-17 18:25:26
jonne
Det vi talar om måste vara väldigt goda vänner, eller vänner man haft en längre tid. Människor man precis lärt känna tror jag inte har samma acceptansnivå som det gamla gänget. Å andra sidan kan man just finna en vän i en tid som är väldigt jobbig och som inte lockar fram ens bästa sida, just för man bägge befinner sig i samma sits och visar samma svagheter.
Det jag finner oerhört intressant är hur tiden tenderar att tänja på vänskapsbanden till bristningsgränsen.. Huga...Hur kommer det bli senare i livet? , när dem flesta har familj och tiden för att umgås kraftigt reduceras....Det kanske är det riktigt goda vänner ska klara av, att kunna vara ifrån varandra en längre tid utan att det påverkar vänskapen märkbart?!
2003-02-17 20:41:01
kicki
Jonne: Jag har inga andra sorters vänner. Eller jo, men jag räknar dem inte som vänner, mer som bekanta. De som är mina vänner är de jag inte behöver spärrar inför, de som får se mig som jag är, även mina dåliga dagar.