Sjungstund

Jag och Grodan har suttit framför datorn och haft sjungstund.
Grodans mamma är nämligen oerhört dålig på att kunna hela låtar, sånger, visor. Så min reportear är väldigt smal.
Cecilia Lind är visan jag sjungit för Grodan ända sen han låg i magen. När vi låg på Neo sjöng jag den varje kväll efter att Sambon hade åkt hem. När Grodan sov i min famn, lätt som en fjäder. Då vaggade jag honom och sjöng.
Inte vackert, men det är det fina med Grodan. Han älskar mamma-sång även när den är falsk och låter illa.

I övrigt är det skralt på textfronten. Snappsvisor sen högskoletiden kan man ju en bunt. Men efter "Mera brännvin i glasen", "En viking älskar livets vann" och "Måsen" så känns ju en sjungstund mer som kräftskiva än en mysstund med sin unge. Så jag sjunger sällan snapsvisor längre.
Carola Häggkvists Främling-skiva. Många år har gått sen den gick varm på skivspelaren. Ändå kan jag nog sjunga med alla låtarna utom den sista på B-sidan. Den är på engelska och jag var för liten för att lära mig texten då. Men "Säg mig var du står" får Grodan höra en hel del. Helt enkelt för att den kan jag fortfarande hela texten till.

Så, nu satt vi alltså framför datorn för att försöka utöka vår reportear något. "Somliga går med trasiga skor" skulle sjungas. Grodan satt helt tyst med öppen mun. Alldels fashinerad. När låten var slut viftades det med armar och överkroppen gungade otåligt fram och tillbaka. Så vi lyssnade och sjöng den om och om igen. Tog oss igenom "Hey Jude" och "Stand by me". Grodans ögon var klotrunda. Åh, så mycket Grodor gillar sjungstunder.

Nu ligger han med morfar i sängen och skrattar. Bredvid ligger Lill-Kusin och sover. Mormor ligger därefter och läser tidningen. Alla ser ut att ha det så mysigt. Jag sitter här vid köksbordet. På Spotify spelas den gamla Främling-skivan. Jisses. En flashback till 1983 och åren därefter. Carola var the shit på den tiden. Och den här skivan slets nästan ut. Idag gillar jag bäst den där engelska låten som jag då aldrig kunde sjunga med i.