Jag gick ner 1,8kg första veckan på VV.
Det har känts bra och inte alls svårt. Viktväktarna har gjort vissa justeringar sen sist jag var medlem och för min del känns dessa justeringar som helt avgörande.
Men det är klart, det är lätt att vara entusiastisk de första två veckorna.
Jag har ju lite på min att-göra-lista rent häslomässigt. Jag har fortfarande inte gått till doktorn och ordnat med ett sockerbelastningstest. Jag känner att jag behöver få lite kontroll över min kropp igen innan jag orkar ta tag i det.
Sen är det där med blodtrycket. Kroppen har inte hittat tillbaka än. När jag för några månader sen var hon barnmorskan så var undertrycket obehagligt högt på 100. Övertrycket var väl inte heller helt bra, men bättre än undertrycket.
Den här veckan har jag känt mig lite snurrig. Det är mest på nätterna och senaste två dagarna har jag inte känt något alls. Men det fick mig i alla fall inse att jag kanske borde gå och kolla upp blodtrycket igen. Den här gången var allt upp och ner.
110/85. Jag har aldrig haft lågt övertryck.
Jag var hos distriktsköterskan så hon gav ju inga läkarutlåtanden. Men hon menade att kroppen fortfarande inte har hämtat sig helt än och att det kan ta ytterligare tid innan den hittar jämnvikt igen.
Jag tror att mitt beslut att gå med i VV och ta tag i min vikt är helt rätt beslut. Min kropp har tagit nog med stryk som det är och behöver inte hantera 10 extra kilon. Jag SKA gå och få till det där sockerbelastningstestet. Om en liten stund.
Åhhh vad duktig du är. Jag får sån ångest! Jag borde jag me...
2010-09-10 18:13:19
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte