Mycket större än du tror

Jag tittar på mina egna foton från sommaren. Jag ser en lycklig sommar. Men det är klart, på bilder syns inte kletet, gegget, bråken, gnaget. Som ändå finns. Hos alla. Då och då.
Man ser leenden och mat och sol och bruna armar. Kanske glömmer man det som finns mellan fotona. Dock: både PÅ fotona och däremellan finns världens vackraste barn. Och så stora. Det är en pytteliten sorg just nu, i bröstet, att de kommer att vara tonåringar om inte länge alls. Stora killen är 8,5 år, på väg ut i livet med full fart. Just idag på discokalas, han bad nyss om hjälp att knyta en sjal lite nonchalant runt halsen. Hatt på, och en handske (!!! som Michael Jackson). Lilla guldgubben. Fast på kvällarna får man ligga tätt intill och läsa Harry Potter.

Just idag är det lite skavigt. Kanske är det PMS (jag tror det), eller så är det bara... något annat. Kanske är det för att jag ska jobba i kväll, i morgon på dagen och i morgon på kvällen.
Alltså: för mycket, fast bara koncentrerat till ett par dagar. Sen planar det kanske ut igen.
Jag hoppas på det.
Och mer har jag inte att säga just nu.