Vardag igen

några gånger under veckan hemma hos syrran reflekterade jag över att jag inte alls kände mig lika trött som jag gör hemma. Å andra sidan GJORDE jag ju inte så mycket, mer än umgicks och åt, typ. Bara den skillnaden att jag till vardags promenerar 6-7km per dag (jag kanske kom upp i 2-3km hos syrran) gör säkert sitt till. Och även om jag sitter ner på dagarna är det ansträngande att TÄNKA hela tiden. Och jag somnade ju framför tvn där med på kvällarna... (visst är det jävligt fisigt att bara visa program fram till första reklampausen!? Sen tar de bara slut...) så det kanske inte är så konstigt eller så stor skillnad.
Egentligen.

Magen växer och rör på sig och jag undrar emellanåt när jag ska vänja mig vid tanken. Jag har en hög med barnkläder och grejer jag lånade av systerdottern och visst finns det där i medvetandet nånstans att det kommer att bli en bäbis i slutändan av det här... men samtidigt blir jag bara alldeles full i skratt ibland över MAGEN. Att den bara är DÄR. Och VÄXER. Och rör sig och sparkar och buffar... att den bara ÄR liksom. Det är verkligen helt galet. Dessutom känner jag mig lite knäpp som inte gått upp mer än 5kg och ändå känner mig som världens klump. Vad ska jag göra senare då, liksom? Gah. Fast det är nog mest för att jag är i nåt mellanläge just nu. Det är mer allmän mage än bäbismage än liksom, jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den och vilka kläder som sitter bra... min vanliga garderob är inte riktigt barbapapa-anpassad liksom.