Det är sån där stadsfest här i stan och lite happenings överallt. Kaksmulan och jag har varit på loppis där han ÄNTLIGEN - vilket han hållit utkik efter sen i våras - hittade en unge som sålde pokemonkort. Stor lycka. Sen följde en bil med hem oxå. Som om det inte fanns nog med såna hemma redan... men vafan liksom. Ungen gillar bilar, jag gillar loppisar, då blir det liksom så. Jag hittade däremot inte ett skit. Men men.
Sen kryssade vi oss igenom stan och marknadsstånd till Vasaparken där det var lite karuseller och stuff. För 35spänn biljetten blev det bara ett åk, och kaksmulan som är mer försiktig än de flesta valde bort de flesta attraktionerna för att de såg läskiga ut. Slutligen hamnade han på en åktur främst populerad av 2-3åringar... han såg lite uttråkad ut efter ett par varv men försäkrade i efterhand att han haft roligt. Och det känns förvisso bättre att stå vid sidan om och se en lätt understimulerad unge än en vettskrämd gråtande, som förra året när smillas O2 fick med honom på barn-berg&dalbanan.
Ungen har förresten ärvt sin fars humor... den sista bilen i karuselltåget var en jeep med leopardmönster. Kaksmulan utbrister "Titta, en safaribil!", tänker några sekunder och tillägger "... den ser lite safarlig ut!".
Sen har vi varit och kollat på radiostyrda båtar som tävlat i strömmen (min favorit var den som körde in och fastnade med fören i frigolitbojen, haha!) och nu är jag alldeles slutkörd och Micke var det redan innan ety han drabbats av ett elakt virus som gett honom feber och muskelvärk. Slut på yttre stimulans för femåringar för dan helt enkelt, nu är vi två trötta och tråkiga vuxna i soffan.
--------------------
Vad roligt det är förresten när man hör sin egen kaxiga attityd studsa tillbaks mot en. Jag påpekade för kaksmulan att han glömt släcka i köket och får till svar "Du får leva med det". *asg* Ja, jag får väl det. Unge.
---------------------
Den där andra ungen är inte så kaxig än så länge, men har börjat buffa ordentligt. Synnerligen mysigt. Häromdan upptäckte jag att om jag puttar på ena sidan av magen så
känner jag hur bäbisen flyttas inne i magen. Det roade jag mig med ett par gånger fram och tillbaka tills jag kom på att det antagligen inte är det skönaste i världen att bli bökad med utifrån sådär, så jag avhöll mig från mitt nya nöje där. :)
---------------------
Blev tvungen att avliva en av de två kvarvarande råttkrakarna i torsdags. Extra tungt eftersom det plötsligt blev så aktuellt att buren snart är tom. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu. Leica är en lite speciell råtta och jag vet inte om hon skulle gilla att bli omplacerad eller få vuxet sällskap... jag frågade
L om hon hade plats för henne - jag skulle själv kunna tänka mig att vara råtta hemma hos henne - men hon var tveksam. Typiskt. Nå. jag får fundera lite och se vart det landar... Blä.