Jag är inte

Imorse skulle jag berätta en rolig händelse med Grodan vid frukostbordet. Inte tänkte jag att det handlade om bajs. Utan började glatt berätta. När jag kommer till ordet bajs reagerar min syster
- Fan, inte bajs vid frukosten. Jävla småbarnsföräldrar att jämt snacka bajs vid matbordet.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRRRRRGGGGGGGGGGGG!!!!!!
Det är fine att bli irriterad på mig att jag pratar bajs. Inte bara vid matbordet. Det är helt ok att avkräva mig att aldrig prata min unges bajs, om man inte vill höra. Det är HELT ok. Man kan också bli irriterad när denna önskan inte helt uppfylls. Och man kan få säga till mig igen. Man kan till och med få bli regelrätt förbannad och skrika och gorma åt mig, typ
- MEN FÖR I HELVETE! SLUTA SNACKA BAJS DIN SKITSKALLE!

Kanske skulle jag sätta kaffet i fel strupe över detta utspel. Men det hade fortfarande varit ok.
Men det är INTE ok, jag understryker, INTE OK att titulera mig som "jävla småbarnsföräldrar"

För jag är inte en grupp.
Jag kan inte ta ansvar för en grupp människor jag inte känner, inte träffat, inte vet vilka de är.
Jag är varken officiellt, inofficiellt eller självvald talesman för gruppen "jävla småbarnsföräldrar"
Jag är jag. Även om jag så skulle vara rena stereotypen för den typiska småbarnsföräldern. Jag är fortfarande min egen person. Och mina vänner och familj ska FAN I MIG erkänna mig som det också. Alltid!

Jag hatar när man tillskriver en person en hel grupp. Ett annat fint exempel är ju Moots kollega som uttrycker "människor utan barn har inget att klaga på"
Människor utan barn. Haha, ja det är att göra livet enkelt för sig. Då delar man enkelt upp världen i två läger - Vi och alla andra.

Jag vet att jag är en människa som kan bli för mycket. Alla gillar mig inte. Men det är jag som blir för mycket. Det är mig man inte gillar. Uno. Singular. En. Person. Personen.
Om någon på bussen raljerar över mig och kallar mig för både det ena och det andra må vara. Den personen är lika ansiktslös för mig som jag för denne.

Men inte de som känner mig.
Nej. Man får inte.

Och jag är ingen jävla småbarnsföräldrar.
Jag är den evigt bajspratande småbarnsföräldern Jazz. En riktig pain in the ass att ha vid matbordet. Må alla vildvittror ta mig.

Jag ber om ursäkt för mitt bordsskick. Jag ska försöka bättra mig.
Tack för mig.