Vaccination och jättegråt

Idag har Grodan vaccineras. Det är andra omgången. Första gjorde han väl för typ 2 månader sen. Den gången blev han lite grinig fram åt kvällen, men det hade lika gärna kunnat vara magont. För med lite bajs och stora rapar blev han lugn och sig själv igen.

Inte den här gången. Nu är gråt, gråt, gråt, gråt. På de två månader som har gått har ju Grodan utvecklat mycket mer vilja. Den senaste veckan har ett nytt gråt dykt upp på paletten. Ett arg-gråt. Och det kommer tätt just nu.
Alvedonen hjälpte en stund. Han fick sova ett tag. Men så fort han vaknade igen grinas det. Otröstligt.

Vi hade tänkt att börja med matsmak idag. Det allra första försöket. Jag har sett fram emot det jättemycket. Vet inte varför. Men för varje dag Sambon skjutit på matintroduktionen desto starkare har det växt hos mig. Idiotiskt egentligen. Men det har växt sig till en stor dag i min värld.
Nu när Sambon tittade på mig och sa
- Vi kanske inte ska ta den där matförsöket idag, förstod jag precis vad han menade, höll med och samtidigt blev jag jättebesviken.

Så det blev inte idag. För Grodan är helt upptagen med att processa annat just nu. Och trots att jag spänt och otåligt står och stampar så är det jag som måste backa. Andas lungt och ta bort allt som kan likna krav eller förväntan. Grodan ska få gråta ut den här vaccinationen i lugn och ro. Få landa tryggt. Sen får maten få lite plats.