going back to my plough

det är varmt. jag sitter på jobbet och svettas och längtar efter semester, lata dagar utan några måsten. det känns som om hela detta året har gått åt till att köpa och sälja bostäder, flytta, renovera, joxa med hantverkare och aldrig kunna packa upp och bli färdig. och det har tagit på mina krafter, jag tål bara ett visst mått av stök, sedan kryper och kliar det i mig, och jag blir galen när jag inte vet var saker är.
men snart så. nu är mr S' hus sålt, tömt, och nycklar och pengar har bytt ägare. nu ska vi väl äntligen få tid och ork till vårt eget.

kalaset var okej. jag inledde med att stressdricka ett par glas vin och plötsligt hade toleranströskeln höjts en bit. man skulle lätt kunna bli alkoholist med en sådan metod, men som tur är går jag inte på kalas så ofta. nästa är i my home town och där serveras inget starkt, så där får man bita ihop.

men den där exgrejen är jobbig. även om exet dök upp med sin man och deras barn och det var tusen år sedan hon och mr S var ihop. men ändå. jag känner mig ändå liksom HOTAD, skitlöjligt, finns ingen som helst anledning. men man vet ju aldrig. och hon är lång och smal och nej okej, hon är kanske inte fotomodellsnygg då, men ändå. och så är hon en sån där fysisk person som ska hålla på och TA på folk. inklusive mr S. och det är väl inget med det för fan, det är väl fint att vara bekräftande och generös med känslor, men för mig blir det laddat eftersom jag är en sådan ickefysisk person. men det skulle förstås vara under min värdighet att visa detta öppet. eller jag berättade det för mr S, men han är ju också fysisk med sina vänner och det är ju inget jag kan ändra på.

men ja. jag överlevde ju förstås detta också.