jag sitter här och orkar nästan inte resa mig för att gå och borsta tänderna. helt slut. fy FAN för det här med att träffa sina föräldrar, fy fan vad det tär på mig. jag är skör som nattgammal is, jag orkar ingenting, humöret svajar värre än värsta pms och när jag tänker på att det finns folk som umgås med sina föräldrar för att de VILL. för att det är trevligt och givande för båda parter så börjar jag nästan gråta av ren utmattning. och mina muskler är stela och värkande och mina fingertoppar och handflator ömmar av alla naglar som borrats in där för att skapa behärskning.
men nu är det över, jag ska ta mig samman och börja ladda för en ny arbetsvecka. med ett par värktabletter och guds vilja ska det nog gå vägen hoppas jag.