Paranoid

Herrejösses vad det finns prylar att köpa, om resurserna finns. Jag börjar inse att jag är en såndär typ som hellre tar det säkra före det osäkra.

Kan jag göra något för att minska riskerna för mitt kommande barn gör jag helst det. Köper hellre ny barnvagn eftersom en begagnad skulle kunna vara utsliten här och var... Köper hellre ny bilbarnstol eftersom den kan vara krockskadad, med mera. Och andningslarm. Klart vi ska ha ett andningslarm! För länge sedan hörde jag talas om dessa och tänkte att det är ju fånigt värre. Men inte nu, inte när jag gått omkring i 8 månader och burit på en liten liten varelse som är så enormt värdefull. Jag tror och har på sistone insett att jag förmodligen kommer vara skräckslagen första tiden, för att barnet inte andas. Att hålla på och vaka och kolla, väcka ungen och se om hon eller han andas, verkar orimligt och dumt. Så andningslarm verkar vara en ypperlig uppfinning. Inte för att jag inte kommer fortsätta ha koll, men för att det kanske blir en aning lugnare. Det verkar ju i alla fall fungera bra. Och jag tror verkligen på idén.

Sen förstår jag inte riktigt argumenten mot andningslarmen. Är man oroad sover man sämre, så får ens egen skull kan det kanske vara en trygghet. Att man inte kommer kunna få liv i barnet om det drabbas av plötslig spädbarnsdöd vet man ju inte heller, eftersom man ännu inte vet exakt vad som ligger bakom. Har barnet fått hjärtstillestånd, ja då kanske det är kört. Men har barnet svår sömnapné, då kan det finnas en poäng i att ha larm. Man vet aldrig innan man står där med ett barn som blivit blått i anskitet. Och varför chansa, jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag struntade i det nu när jag har resonerat mig fram till att jag nog vill ha ett larm. För säkerhets skull.

Kanske skulle jag resonera annorlunda om jag var fullt frisk och kry, normalt fertil, och 10 år yngre. Nu är förutsättningarna sämre, och snart har jag inte många chanser kvar. Att då riskera något så värdefullt känns inte aktuellt. Visst kan det gå fel oavsett, men jag vill inte stå där om ett halvår och veta att jag kanske hade kunnat förhindra en katastrof.