Sålt

Jazzie 2010-06-02 18:49 (3 kommentarer)
Vi har sålt lägenheten.
Det gick inte helt lätt, men tillslut fick vi ett pris som vi var nöjda med. Tyvärr innebär det att vi måste flytta ut redan om 2 månader. Mitt i vår semester. Mitt i sommaren. Mitt i vårt liv. Mitt i.

Så vi missar en hel del av det ljuvliga att bo här. De varma kvällarna på balkongen. Ölen nere vid kanalen. Barnvagnsprommenader i området. Livet. Rörelsen. Känslan.
Men som sagt, vi fick ett pris vi jagat. Och när det accepterades så hade vi verkligen inga kort kvar att spela för att ställa fler krav.

Och det känns ju så klart oerhört skönt på fler sätt än vad det känns jobbigt att lämna det här området för tidigt. Det är skönt att gå in i sommaren utan att undra vad vi kommer att få för lägenheten. Skönt att inte behöva oroas när det skrivs i tidningarna. Skönt att veta vad vi har i bagaget när vi får veta den exakta prislappen för huset. Skönt att veta om vi måste bromsa kostnaden som rusar iväg på huset. Skönt att kunna slappna av och veta att vi har sålt.

Sen skulle jag bara vilja ge en pungspark till spekulanter som uttrycker intresse och vilja att vara med i budgivningen men sen drar sig ur genom att ignorera samtalen från mäklaren. Ett jävla gissel för både säljare, köpare och mäklaren där emellan.
Skit på er advokater från Djursholm. Ni är inte värda vatten.

Dorizz

Skönt! Dårar finns överallt. Suck. Och är det inte BRA att ha semseter när man flyttar??? Jag fattar ingenting...när man är ledig har man ju mer tid att packa, bära, GÖRA?
Oii. Skönt att få det överstökat iallafall.

2010-06-03 00:51:56

AnnA

Grattis!

2010-06-03 08:02:54

Pocks?

Bra att det är klart. Nydaning!

2010-06-03 09:00:23


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte