Total och fullständig panik

Straffet för att jag trots alla svårigheter ville och skulle odla tomater den här sommaren kom hårt och brutalt alldeles nyss, i form av en nära stående hjärtinfarkt.

Sambon som inte är hemma har redan tidigare lyft fram jordpåsar åt mig, och odlingshinkarna väger ju inget så dom lyfte jag fram så fint. Så tänkte jag att det kanske vore vettigt med lite lecakulor i botten, så jag gick utanför dörren och lyfte upp påsen med lecakulor och gick in i vårt kalla rum mellan garage och hus. Tittade ner och såg någon äckligt spindelvävsliknande härva, och mitt på påsen precis bredvid min handskbeklädda hand satt den. En fet jävla skitstor gigantisk äcklig och vedervärdig vidrig kolsvart krypande spindel. Jag gallskrek inombords, släppte påsen och stod paralyserad och stirrade framför mig i flera minuter. Backade nog undan under tiden, för när jag väl vågade röra mig igen var jag nog någon meter ifrån påsen. Spindeljäveln satt förstås kvar.

Eftersom påsen nu var emellan mig och ytterdörren till huset var jag ju tvungen att göra något. Stod först på tröskeln ut och stirrade, sedan tog jag ett par steg ut i trädgården och liksom bara väntade på att problemet skulle försvinna, men det gjorde det förstås inte. Så såg jag att min spade stod alldeles i närheten, den med långt skaft, så jag tog den och stängde påsen och föste undan planteringshinkarna, sprang sedan förbi in i huset och låste dörren (det är ju säkrast).

Det jag vet nu är att 1. det finns en spindel stor som ett hus precis utanför dörren, 2. jag måste förr eller senare släppa in katten, 3. spindeljäveln levde och kan således röra sig, förmodligen obehindrat ända in i huset, 4. en till närkontakt med spindel idag vet jag inte om jag överlever.

Nu undrar jag bara en sak - vart i världen ska jag flytta för att undvika sånt här?! Finns det ens en spindelfri plats? Om någon tror att jag överdriver kan jag med lätthet berätta att det gör jag inte - snarare tvärtom. Det kryper fortfarande i hela mig och med jämna mellanrum spelar hjärnan mig spratt och får för sig att spindeln, trots att jag såg att den satt på påsen, tagit ett skutt upp i håret på mig. Kanske sitter den till och med på axeln, och jäklar kliar det inte lite där just nu... fy fasen. Ge mig något lugnande och låt mig slippa se krypfanskapet igen.